Pandora's Ask

Jag funderar på om sömn och meditation är bästa förberedelsen inför prekliniska. Man blir lugn, avslappnad och pigg. Och framför allt, man blir positivt inställd! Tänka sig att gå in till prekliniska och vara cool-lugn med en tro att man kan? Jag tror man skulle klara sig bra på tentan bara pga det, även om man egentligen inte kan så mycket som man borde.

För de av er som låter er påverkas av vad jag just skrivit, så ska ni veta att jag precis vaknade efter en timmes sovande när jag egentligen borde ha läst om differentialdiagnostik i höften. Alltså; detta är mitt sätt att försvara för mig själv varför det var helt ok att sova och icke plugga. som jag borde ha gjort.

Hade en relativt "sjuklig" dröm inatt. En dröm som jag inte ens vågar beskriva här då jag tror att vissas uppfatning av mig skulle ändras dramatiskt. Arrogant? jag? eh..*host*..

Ännu en gång har jag lagt ut några favoritbilder...olika orsaker till varför de är favoriter, men det spelar ingen roll :)
Ni kan titta om ni vill, eller också låta bli....

H.

Vaknade imorse, satte mig i fönstret för att vakna, och började tänka...
Jag började tänka på allt praktiska som jag måste kunna innan prekliniska..Det var det dummaste jag gjort hittils..Paniken började sprida sprida sig från mellangärdet upp i halsen och ut i armarna...
Sedan lugnade jag ner mig igen..tänkte att jag säkert kan mycket mer än vad jag tror att jag kan...
Åkte till skolan för att ha patientklinik med våran allas kära Lindeberg, och vid hans genomgång inför vad vi ska vara förberäda på inför både prekliniska och patientkliniken, steg panikgraden den här gången till andningsvägarna och jag kände hur hyperventileringen satte igång...
Vi fick en uppgift att göra i grupp, och vid genomgång av vad vi kommit fram till med Lindeberg, lugnade jag ner mig igen...då visade det sig att jag kanske inte helt var ute o cyklade...

Men shit..nu känns det som att jag inte vet om jag ska släppa allt, eller om jag nu ska sätta igång med ett vansinnigt hårdkör sista veckan....jag vet inte vad som är bästa sättet att förbereda sig på. det känns som att det är så himla mycket jag skulle vela göra och många sätt jag skulle vela förbereda mig. 
Hur vet man vad man ska prioritera och nedprioritera? 

En sak är iaf helt säker, jag har ingen energi att använda på ångestdämpande tekniker... 

Tiden vill visa, det kanske inte är världens undergång om jag kuggar? Visst, jag måste då plugga under sommaren, men jag lär mig ju saker som jag inte skulle lära mig om jag klarar mig i nästa vecka....

Jag säger som Piigis; Imshallah, Om Gud Vill.

Håll min hand, säg att allt blir bra.
Allt som du har gett mig, det kommer du få tillbaks.
Så peka på vilken stjärna du nu vill ha,
Så jag kan plocka ner den och ge den till dig idag.

..Och man sitter här med förbannade differentialdiagnostiken....som det känns nu borde man väl egentligen ha ung. 4 veckors inläsning för att komma igenom och kunna det man känner att man borde. Men, en ända jävla vecka har vi på oss...känns som ett skämt! det ända jag vet är att jag inte tillåter mig själv att få ångest och panik inför detta, för det kommer leda till att det går ännu sämre...Dock drömmer jag om prekliniska varje natt och känner hur jag får ut ångesten där...jaja, hellre det än att sitta i ett hörn,  ruggande fram o tillbaks som ett psykfall..

mmm...gott gott med pizza!

Bestämde mig för att lägga ut några foton som jag har tagit. Jag gillar bäst att ta kort på människor, och gärna då att fånga ett ögonblick där de visar en av de sidorna som jag känner igen hos de. Här har ni alltså några av mina favoriter...har dock inte pratat med personerna i fråga om det är ok att jag lägger ut dessa...hehe...om någon känner sig lite drabbade får ni säga till, så tar jag självklart bort det! ;)

H. 

Klockan 0647 imorse vaknade jag plötsligt av att axeln gick ur led. Det var så länge sen det hände att jag inte ens kommer ihåg sista gången! Det måste vara nästan tre år sedan sist! Obehagligt blev det därför att jag inte ens kom ihåg hur jag reponerade axel-djävulen..I flera minuter slet jag fram och tillbaka, och det blev nog bara svårare eftersom att muskelpåslaget blev så jäkla stort! tillslut palperade jag kring på axeln och försökte trycka tillbaka den medan jag gjorde traktion av armen med benet..
Helt plötsligt kom det efterlängtade "ploppet" och jag kände verkligen hur humerus huvudet smet tillbaka till sin plats. Riktigt läskigt! Men lite coolt var det då jag för första gången blev medveten om att jag tydligen har en axel som subluxerar posteriort!! Det visste jag inte! :D
Jag trodde aldrig jag skulle klara av att somna om efter den händelsen med massor av katekolaminer jagande runt i kroppen, men klockan 0700 hade jag somnat om igen...hahah...nu har jag dock jäkligt ont i axeln, kanske inte så konstigt! ;)

Perfekt hojväder idag!! :D

Jag hövlar i mig allt som råkar komma i min väg om dagarna. Konstant äter jag nånting!
Begräpp som "lagom" och "måttligt" verkar ha raderats ur mitt huvuds hårddisk.
Mästadels av tiden känner jag mig som en stoppad korv som kommer spricka i vilken sekund som helst!
Detta kan bara inte fortsätta (säger jag medan jag sitter här och trycker in gula, äckliga, alldeles för söta godisbananer)! Om jag råkar inte äta något på en timme är det för att jag är för mätt. Det är tragiskt!
Min "gravida" mage fortsätter att växa i takt med en mamma som väntar trillingar..
Allt mer går jag till affären och köper skräpmat enbart i syftet för att trycka i mig.

Jag är rädd. Jag kommer svälla upp till den ballong jag var innan om jag inte hejdar mig snart... pust!

När man tänker på ordet sommar, brukar de flesta förknippa detta med den underbara årtiden som man bara går och längtar efter annars om året...

Soliga morgonar där man kan vakna i lugn och frid till lukten av kaffe och frukost på balkongen medan man bläddrar lite lätt i dagens tidning...

Härliga dagar där man slumrar mot en fuktig handduk på ett glohett berg eller sandstrand efter ett dopp i förfriskande vatten och bara känner av hur en lätt och varm sommarbris kittlas på så sätt att alla små fjunhår på kroppen verkar vara vid liv...

Sköna, slappa kvällar med doften av grillmat, njutande av vinets berusande kraft och om lyckligt lottad; insväpt i någon speciells trygga famn..

lukten av solbränd hud, en kall bira på en mysig uteservering, slöa promenader hand i hand, sommarens frukter och sallader, svalkande dryck med isbitar, känslan av att vara barfota på en gräsmatta eller ha sanden mellan tårna, solglasögon, musik, skratt och kärlek..

Kan det bli bättre?

Tyvärr betyder oftast början på sommarhalvåret en början också på escalerande stressläsning inför avslutande tentor. När våren kommer är man trött och leds på skolåret och vill bara vara fri, men måste uthärda ett tag till innan man får njuta av lov och ledigheter....

Dessutom finns vissa små insekter som en hel del är allergiska mot. Och pollen! hur många går inte runt med rinnande näsa och ögon, samt har allmänna förkylningssymtom? I princip hela tiden?
Min kompis säger att hon hoppast det regnar hela sommaren så hon kan vara relativt frisk och kan njuta av sommarens roligheter som oss andra. Det är faktiskt jobbigt med sommar för många.

Men till dessa lyckligt lottade som inte har besvär på något sätt, utan största problem är att det råkade regna när man hade planerat in sin piknik, ni kan väl passa på att njuta lite extra och vara tacksamma nästa gång ni lägger er på gräsmattan för att brännas som Mamma's söndagsstek i ugnen?...

Åtminstonde får man passa på att gotta sig lite extra när man råkar komma ihåg att inte alla kan göra samma sak..

varför ska de små sakerna bli så stora?

Tristessen att se någon gå ifrån en med lutande rygg i regnvädret...en sista gång vänder han sig om, stannar en sekund eller två, sedan vänder sig om igen och rundar hörnan...

Tårarna trillade, och med det var klyschan faktum..

Jag vet inte hur länge detta kommer hålla, men jag inspirerades av min kära granne, klasskompis och vän pigis blogg. man hinner inte alltid prata om vad man tänker och känner varje dag, och då kan det vara skönt att gå in och läsa om vad som går igenom huvudet just den dagen..lite ytligt så där! :)
I vilket fall som helst har jag tänkt att ge detta ett försök! det kan ju vara skönt att vädra lite även fast folk inte skulle ta sig bryet att läsa. Mer som en internet-dagbok utan läsare..hmm!

Vi får väl se hur det kommer gå ;)