Förresten
Detta kanske blir aningen intimt, men det orkar jag inte bry mig om.
Jag äger enbart boxertrosor då jag inte pallar av string. Nu har jag märkt att några av trosorna har en förräderisk karaktär. Allt verkar till synes okej i vanliga fall, men så fort jag beger mig ut på långprommis, så har de hunnit glida upp i arslet till den grad att det känns som att man fick en såkallad "wedgie". Jag hatar detta. Det går inte mer än ett par, hundra meter in i en mils promenad innan det börjar strama till vid framstjärten och hela baksidan har glidit rejält in i baksprickan.
Håller på att bli lite halvt galen när man får gå och justera understället de resterande 9,8 kilometrarna.
Ser nog inte så fräscht ut för tillfälligt förbipasserande heller.
En av livets sanningar
"Hur mycket man än försöker går man aldrig från en Texas Longhorn restaurang utan att vara proppmätt."
Vilken avslutning på veckan
Var fyra och en halv timme i helvetet igår.
Hela Solnas befolkning bestämde sig för att ta turen til Mezzo för att äta och fika.
Detta ledde till att jag sen igår kväll hade ont i hela kroppen. Händerna kändes blödande efter att ha diskat hundratals muggar, glas, tallrikar och bestick. I fyra och en halv jävla timme. Svintråkigt! Det tog aldrig slut! Hade även en liten dispyt med ena chefen som lämnade mig lite ledsen och skärrad.
Dessutom fick jag inget att äta mellan kl. 11 och 1930. Humöret var verkligen på topp på väg hem sen då jag råkade stöta på två kompisar. Då märkte jag hur arg och gråtfärdig jag var. Kände hur jag verkligen bara spydde upp fasa i tio minuter. Och inte bara för jobbet igår, utan för hela jävla opponeringsskiten. Jag är så jävla trött på den där skolan nu! Kan ni inte förstå detta?
Man ska lämna in en uppsats som har tagit ett år att fullföra och så får man inte låta luften gå ur en och bara samla mod inför opponeringen? Man ska ta en annan uppsats, sätta sig in i den i princip lika väl som författarna, och sedan lägga ihop en snygg och prydlig genomgång på ungefär en timme? Komma med konstruktiva förslag och allt vad det lider.
Dra åt Helvete!
Hela Solnas befolkning bestämde sig för att ta turen til Mezzo för att äta och fika.
Detta ledde till att jag sen igår kväll hade ont i hela kroppen. Händerna kändes blödande efter att ha diskat hundratals muggar, glas, tallrikar och bestick. I fyra och en halv jävla timme. Svintråkigt! Det tog aldrig slut! Hade även en liten dispyt med ena chefen som lämnade mig lite ledsen och skärrad.
Dessutom fick jag inget att äta mellan kl. 11 och 1930. Humöret var verkligen på topp på väg hem sen då jag råkade stöta på två kompisar. Då märkte jag hur arg och gråtfärdig jag var. Kände hur jag verkligen bara spydde upp fasa i tio minuter. Och inte bara för jobbet igår, utan för hela jävla opponeringsskiten. Jag är så jävla trött på den där skolan nu! Kan ni inte förstå detta?
Man ska lämna in en uppsats som har tagit ett år att fullföra och så får man inte låta luften gå ur en och bara samla mod inför opponeringen? Man ska ta en annan uppsats, sätta sig in i den i princip lika väl som författarna, och sedan lägga ihop en snygg och prydlig genomgång på ungefär en timme? Komma med konstruktiva förslag och allt vad det lider.
Dra åt Helvete!
The child from hell.
Jag upptäcker att min stora referenspunkt vad gäller upplevelser är tunnelbanan. Det tycker jag personligen är lite patetiskt. Jaja, inget att göra åt för tillfället.
I går kväll anlände jag Ropsten station vid 2010 efter ett tio timmars arbetspass.
Jag går igenom spärren och blir medveten om en liten pojke på sisådär 6 år som står och rycker i dörren till Pressbyrån som stängde kl. 20 medan han ger ifrån sig en serie utrop som mest kan likna vredesutbrott, fast i en urmänniskas anda. Inget konsekvent och konstant gallskrik, utan mer som "AAAAAAAAHH!!!" (en liten paus) "AAAAAAAAAHH!!" (paus), osv.
Jag skakar lite på huvudet och fortsätter färden uppför rulltrappan. Pojken och hans Mamma följer i mina spår, och även på rulltrappan får plötsligt pojken en ny ropattack. Han är så arg att han skakar.
Väl uppe på perrongen tar jag plats på en bänk medan jag väntar på tåget som ska anlända. Pojken upptäcker en godisautomat, men Morsan fortsätter att gå förbi.
Pojken ropar efter henne; "Hörru! Såg du inte eller??".
Mamman svarar; "Jo, jag såg den."
Pojken fortsätter, nu i en mer hysterisk och skrikande ton; "Men är du dum i huvvet eller?!?!".
Mamman svarar fortfarande lika lugnt; "Nej, jag är inte dum i huvudet.".
Pojken; "Men jag vill ha Coca-Cola!".
Mamman; "Du får ingen Coca-Cola så som du bär dig åt."
Pojken; GALLskrikande; "JAG VILL HA COCA-COLAAAAAAAAAAAA!!"
Mamman tar tag i pojkens öra och drar honom in i en tunnelbanavagn.
Jag lotsas inte ha sett Mammans "misshandel", och rör mig mot en helt annan tunnelbanavagn.
Helt andra former för relativt olagliga åtgärder rullade i snabb-bio i mitt huvud.
I går kväll anlände jag Ropsten station vid 2010 efter ett tio timmars arbetspass.
Jag går igenom spärren och blir medveten om en liten pojke på sisådär 6 år som står och rycker i dörren till Pressbyrån som stängde kl. 20 medan han ger ifrån sig en serie utrop som mest kan likna vredesutbrott, fast i en urmänniskas anda. Inget konsekvent och konstant gallskrik, utan mer som "AAAAAAAAHH!!!" (en liten paus) "AAAAAAAAAHH!!" (paus), osv.
Jag skakar lite på huvudet och fortsätter färden uppför rulltrappan. Pojken och hans Mamma följer i mina spår, och även på rulltrappan får plötsligt pojken en ny ropattack. Han är så arg att han skakar.
Väl uppe på perrongen tar jag plats på en bänk medan jag väntar på tåget som ska anlända. Pojken upptäcker en godisautomat, men Morsan fortsätter att gå förbi.
Pojken ropar efter henne; "Hörru! Såg du inte eller??".
Mamman svarar; "Jo, jag såg den."
Pojken fortsätter, nu i en mer hysterisk och skrikande ton; "Men är du dum i huvvet eller?!?!".
Mamman svarar fortfarande lika lugnt; "Nej, jag är inte dum i huvudet.".
Pojken; "Men jag vill ha Coca-Cola!".
Mamman; "Du får ingen Coca-Cola så som du bär dig åt."
Pojken; GALLskrikande; "JAG VILL HA COCA-COLAAAAAAAAAAAA!!"
Mamman tar tag i pojkens öra och drar honom in i en tunnelbanavagn.
Jag lotsas inte ha sett Mammans "misshandel", och rör mig mot en helt annan tunnelbanavagn.
Helt andra former för relativt olagliga åtgärder rullade i snabb-bio i mitt huvud.
Mer bio åt folket!
Har vart på Wall-E ikväll. Den var skitsöt. Jag gillade den skarpt. Det gjorde även sambon. Lyckat alltså.
Imorgon ska jag "jobba" 10-20. Ja, jag sätter ordet jobba i klammor därför att det jag istort gör under hela dagen av arbetsuppgifter tar ca 1,5h. Dessutom ska vi på bio. Vi ska se Rallybrudar. Jag hoppas att den är bra. Men jag skiter it om den inte är det. Den stora poängen är att jag får gå på bio, äta godis och popcorn, dricka läsk och titta på film i ett par timmar och dessutom få betalt för det. Dessutom får jag gå gratis.
Muahahahaha.
Imorgon ska jag "jobba" 10-20. Ja, jag sätter ordet jobba i klammor därför att det jag istort gör under hela dagen av arbetsuppgifter tar ca 1,5h. Dessutom ska vi på bio. Vi ska se Rallybrudar. Jag hoppas att den är bra. Men jag skiter it om den inte är det. Den stora poängen är att jag får gå på bio, äta godis och popcorn, dricka läsk och titta på film i ett par timmar och dessutom få betalt för det. Dessutom får jag gå gratis.
Muahahahaha.
Den där tunnelbanan
Jag vet inte hur folk uppfattar det i allmänhet, men jag tycker inte att tunnelbanan är en plats för raggning.
Utan att låta skrytsam, så händer faktiskt relativt ofta att någon kille söker ögonkontakt och smajlar lite väl mycket där han sitter några platser bort, eller Gud förbjude, mitt emot mig.
Jag blir så pinligt berörd att jag med en påfallande rodnad i ansiktet stirrar obönhörligt ut genom fönstret, alternativt blir extremt koncentrerad på tidningen/boken jag har i handen.
Varför, varför?
Snälla nån, respektera detta. Det är (nästan) lika irriterande som när folk som pratar i telefonen tycker det är lämpligt att involvera hela vagnen att de vart med om en gyn-undersökning samma dag och vad undersökaren råkade hitta.
Eller när prepubertala killar ska leka alfa-hanne. Alternativt tjejgäng som skriker och garvar hämningslöst.
Ge mig frid i min bubbla. När jag sitter på tunnelbanan vill jag helst bara sitta i min egen dimma. Det är trots allt den enda platsen och stunden i min vardag då jag inte kan göra så mycket annat än att sitta på arslet, vara uttryckslös och inte behöva prestera.
Utan att låta skrytsam, så händer faktiskt relativt ofta att någon kille söker ögonkontakt och smajlar lite väl mycket där han sitter några platser bort, eller Gud förbjude, mitt emot mig.
Jag blir så pinligt berörd att jag med en påfallande rodnad i ansiktet stirrar obönhörligt ut genom fönstret, alternativt blir extremt koncentrerad på tidningen/boken jag har i handen.
Varför, varför?
Snälla nån, respektera detta. Det är (nästan) lika irriterande som när folk som pratar i telefonen tycker det är lämpligt att involvera hela vagnen att de vart med om en gyn-undersökning samma dag och vad undersökaren råkade hitta.
Eller när prepubertala killar ska leka alfa-hanne. Alternativt tjejgäng som skriker och garvar hämningslöst.
Ge mig frid i min bubbla. När jag sitter på tunnelbanan vill jag helst bara sitta i min egen dimma. Det är trots allt den enda platsen och stunden i min vardag då jag inte kan göra så mycket annat än att sitta på arslet, vara uttryckslös och inte behöva prestera.
Otroligt
På något sätt måste jag ha satt nytt rekord idag vad gäller att inte ha gjort något konstruktivt och istället ha slösat bort en hel dag. klockan är kvart i tre på eftermiddagen och hittils har jag lyckats läsa mig igenom en tredjedels uppsats och ätit lunch.
Fint väder är det också. Fint väder utanför i friska luften där jag inte befinner mig.
Grattis till mig.
Fint väder är det också. Fint väder utanför i friska luften där jag inte befinner mig.
Grattis till mig.
kom igen nån gång!
Alltså, det är ju något fel på mig. Jag får mig inte till att börja plocka i den här uppsatsen som killarna har skrivit. Läste den en gång igår på soffan. Somnade ifrån den och försov mig nästan till jobbet. Är det jag som är trött, eller är det uppsatsen som suger?'
Vilket som; måste få arslet ur vagnen idag så jag hinner läsa den två gånger och göra mig upp en mening om den och innehållets placering innan jag tar sönder den med alla källor.
Känner mig något orolig. Har ej fått livstecken från de andra tjejerna. Halloj! Lever ni?
Well, dags att ta itu med denna dag också.
Vilket som; måste få arslet ur vagnen idag så jag hinner läsa den två gånger och göra mig upp en mening om den och innehållets placering innan jag tar sönder den med alla källor.
Känner mig något orolig. Har ej fått livstecken från de andra tjejerna. Halloj! Lever ni?
Well, dags att ta itu med denna dag också.
Jag är trasig
Undrar om det går att laga mig.
Det jag kommer skriva härnäst kommer kanske vara det mest klyshiga och patetiskt "romantisk komedi"-liknande jag någonsin har skrivit. Det får vara.
Jag har tappat bort mig. Jag är vilse helt enkelt. Och igår kväll kom jag på något som jag ju mer tanke jag ägnar åt det, låter vettigare och vettigare;
Ett hjärta som sörjer och är ledsamt är inte brustet. Ni vet, "broken hearted". Det är faktiskt mycket levande och fungerar alldeles utmärkt. Nej, ett brustet hjärta är det hjärtat som inte känner något alls, utan är i princip nollställd. Varken stor sorg eller glädje eller något annat i känsloväg.
Det här är alltså mig. Och så har jag nog också vart ett bra tag. Jag vet inte riktigt vad som har vart anledningen till att jag kommit hit, men jag misstänker att det är olika saker. Vad gör att man slutar känna? Antagligen har det hänt att jag vart så sorgsen av någon eller några anledningar att min kropp, hjärna eller vad det nu är har helt enkelt bara stängt av för att det inte har orkat känna mer. Jag har haft ett sorgset hjärta vid flera tillfällen, och jag kan säga att det är inte alls lika trist som att inte känna något alls. Kan man inte känna sorg kan man heller inte känna kärlek och glädje.
Det finns en sådan vacker människa i mitt liv som gör allt för att jag ska må bra och vara glad. Och sen kan jag inte ge detta tillbaka i den mängd personen förtjänar.
Det är milt sagt förtvivlande.
Det jag kommer skriva härnäst kommer kanske vara det mest klyshiga och patetiskt "romantisk komedi"-liknande jag någonsin har skrivit. Det får vara.
Jag har tappat bort mig. Jag är vilse helt enkelt. Och igår kväll kom jag på något som jag ju mer tanke jag ägnar åt det, låter vettigare och vettigare;
Ett hjärta som sörjer och är ledsamt är inte brustet. Ni vet, "broken hearted". Det är faktiskt mycket levande och fungerar alldeles utmärkt. Nej, ett brustet hjärta är det hjärtat som inte känner något alls, utan är i princip nollställd. Varken stor sorg eller glädje eller något annat i känsloväg.
Det här är alltså mig. Och så har jag nog också vart ett bra tag. Jag vet inte riktigt vad som har vart anledningen till att jag kommit hit, men jag misstänker att det är olika saker. Vad gör att man slutar känna? Antagligen har det hänt att jag vart så sorgsen av någon eller några anledningar att min kropp, hjärna eller vad det nu är har helt enkelt bara stängt av för att det inte har orkat känna mer. Jag har haft ett sorgset hjärta vid flera tillfällen, och jag kan säga att det är inte alls lika trist som att inte känna något alls. Kan man inte känna sorg kan man heller inte känna kärlek och glädje.
Det finns en sådan vacker människa i mitt liv som gör allt för att jag ska må bra och vara glad. Och sen kan jag inte ge detta tillbaka i den mängd personen förtjänar.
Det är milt sagt förtvivlande.
After sunshine comes rain?
Vilket väder!!
Man borde definitivt få stanna i sängen såna här ruskiga söndagar. Söndag i sängen och soffan med mys. Och få vara bakis som normala människor.
Men nej.
Jag ska iväg och jobba på cafeet. Ingen sömn för min del. Somnade vi fyra, vaknade vid åtta.
Känner mig lite virrig. Kan det vara så att jag antagligen fortfarande är påverkad? Skulle inte bli förvånad.
Hoppas dock att min ivriga tand- och tungborstning, samt parfym, smink och lite tvål gör så att gästerna inte spyr när de ser eller luktar på mig.
Hehe.
Man borde definitivt få stanna i sängen såna här ruskiga söndagar. Söndag i sängen och soffan med mys. Och få vara bakis som normala människor.
Men nej.
Jag ska iväg och jobba på cafeet. Ingen sömn för min del. Somnade vi fyra, vaknade vid åtta.
Känner mig lite virrig. Kan det vara så att jag antagligen fortfarande är påverkad? Skulle inte bli förvånad.
Hoppas dock att min ivriga tand- och tungborstning, samt parfym, smink och lite tvål gör så att gästerna inte spyr när de ser eller luktar på mig.
Hehe.
Äntligen?
Den är inlämnad. Exact 13.58 idag skickade jag in den. Uppsatsen alltså, för den som inte riktigt fattade vad jag syftade till.
Det känns lite overkligt. Eller, om jag ska vara ärlig, så känns det faktiskt inte alls. Jag vet varken från eller till. Den är inlämnad. Nu kan man inget mer göra förrän efter opponeringen. Ett tiotal människor ska nu läsa och sedan dömma den sönder och samman. Men det kommer gå bra. Det kommer ordna sig till slut. Helt enkelt för att det måste.
Tillsammans sex timmar har jag suttit i söndags och idag och nitat igenom arbetet. Fullständigt manisk var jag i letande efter småfel. Men det var väl ta mig fan tur att jag är så jävla hopplöst neurotiskt då det var fel i allt man kan tänka sig. Men nu har jag fixat det. Hoppas jag. Jag har kollat så att fotnötterna stämmer över lag, jag har kollat så att de stämmer med källförteckningen, jag har ändrat i diagram som inte stämde överens med texten, jag har kollat över innehållsförteckning och ändrat de sidor som blev fel samt att jag har kört en sista stavningskontroll och korrigerat så basala saker som felstavning. Tack och lov är det gjort. Jag hade skämts ihjäl om jag suttit där på opponeringen och fått alla dessa typiska fel upptryckt framför näsan på mig i visshet om att jag åtminstonde inte ens hade försökt leta efter dem.
Haha...Nu kan den neurotiska äntligen vila pyttelite. Det har hon gjort med en tung jävla löprunda. Nu blir det dusch och stretch, samt en liten matbit innan jag måste springa iväg till stan för att assistera sambon med inköp av tallrikar och glas på Duka.
Länge leve vardagslivet!
Det känns lite overkligt. Eller, om jag ska vara ärlig, så känns det faktiskt inte alls. Jag vet varken från eller till. Den är inlämnad. Nu kan man inget mer göra förrän efter opponeringen. Ett tiotal människor ska nu läsa och sedan dömma den sönder och samman. Men det kommer gå bra. Det kommer ordna sig till slut. Helt enkelt för att det måste.
Tillsammans sex timmar har jag suttit i söndags och idag och nitat igenom arbetet. Fullständigt manisk var jag i letande efter småfel. Men det var väl ta mig fan tur att jag är så jävla hopplöst neurotiskt då det var fel i allt man kan tänka sig. Men nu har jag fixat det. Hoppas jag. Jag har kollat så att fotnötterna stämmer över lag, jag har kollat så att de stämmer med källförteckningen, jag har ändrat i diagram som inte stämde överens med texten, jag har kollat över innehållsförteckning och ändrat de sidor som blev fel samt att jag har kört en sista stavningskontroll och korrigerat så basala saker som felstavning. Tack och lov är det gjort. Jag hade skämts ihjäl om jag suttit där på opponeringen och fått alla dessa typiska fel upptryckt framför näsan på mig i visshet om att jag åtminstonde inte ens hade försökt leta efter dem.
Haha...Nu kan den neurotiska äntligen vila pyttelite. Det har hon gjort med en tung jävla löprunda. Nu blir det dusch och stretch, samt en liten matbit innan jag måste springa iväg till stan för att assistera sambon med inköp av tallrikar och glas på Duka.
Länge leve vardagslivet!
Välkommen till ditt nya liv..
..som arbetslös. Jag har skulder på en halv miljon. Inga tillgångar och inget jobb. Letat mig igenom arbetsförmedlingens hemsida just nu. Där finns inga jobb man bör söka om man tänkter åka utomlands i sex veckor inom närmsta tiden. Cafeet som jag skulle jobba på några dagar i veckan har krymt till en helg då och då och " vi ringer om vi behöver dig". De ringer aldrig kan jag säga. Känns bra. Känns jävligt bra. Jag har till och med mejlat min andra vikariechef och frågat om hon har andra kunder som behöver personliga assistenter. Därför att jag är desperat.
Min största framdrift idag har vart att tvätta en maskin kläder. Känner mig helt meningslös i både själ och tillvaro.
Ja just det. Jag skulle ju börja se livet från den ljusa sidan. Eh..Gud vilken tur jag har som har så mycket ledig tid! Herregud, vad skönt!
Man kan ju förstås inte göra något kul på sin lediga tid då man inte tjänar pengar. Men men, jag kan i allafall ligga i soffan och pilla mig i naveln medan jag frånvarande blickar ut på septembervädrets kalla himmel och röda löv.
Min största framdrift idag har vart att tvätta en maskin kläder. Känner mig helt meningslös i både själ och tillvaro.
Ja just det. Jag skulle ju börja se livet från den ljusa sidan. Eh..Gud vilken tur jag har som har så mycket ledig tid! Herregud, vad skönt!
Man kan ju förstås inte göra något kul på sin lediga tid då man inte tjänar pengar. Men men, jag kan i allafall ligga i soffan och pilla mig i naveln medan jag frånvarande blickar ut på septembervädrets kalla himmel och röda löv.
Ironiskt
Sambon har fått ryggskott.
Han går omkring och ojjar sig för alla möjliga rörelser. Han kallar sig för gammal gubbe med ont i ryggen. I en ålder av 28. Hahaha...
Nu har han åkt ut till Skokloster för att hjälpa till med att riva förtält och preparera föräldrarnas husvagnen för vintern. Undrar hur det går. Speciellt eftersom det var jag som fick ta på honom strumperna innan han åkte då han inte klarade av detta själv.
Fniss
Sanslöst
Inte bara är bakning en relativt onyttig hobby (massa fett, socker och annat slisk som smakar gott och därmed slinker ner i magsäcken och sedan lägger sig som ett massivt bildäck kring midjan), men det är även en mycket svindyr hobby.
Beräknade just priset på cheesecaken och det kom på ca. 120kronor. Exclusive arbete! För en jävla tårta. Är det möjligt? och jag som för skojs skull bara skulle "provbaka" inför kommande surströmningsfest nästa lördag. Det är ta mej fan helt jävla galet! Det roliga är att jag även handlade på ICA kvantum där de dessutom hade reapris på philadelfiaosthelvetet.
Känner för att skjuta mig själv i foten. Det är bäst att den där kakan smakar så gott att varenda kotte som smakar på den bara vill gråta av ren och skär njutning. Det är bäst för den att den är bättre än sex. Annars tänker jag fan inte göra den igen.
cheesecakeskit.
Beräknade just priset på cheesecaken och det kom på ca. 120kronor. Exclusive arbete! För en jävla tårta. Är det möjligt? och jag som för skojs skull bara skulle "provbaka" inför kommande surströmningsfest nästa lördag. Det är ta mej fan helt jävla galet! Det roliga är att jag även handlade på ICA kvantum där de dessutom hade reapris på philadelfiaosthelvetet.
Känner för att skjuta mig själv i foten. Det är bäst att den där kakan smakar så gott att varenda kotte som smakar på den bara vill gråta av ren och skär njutning. Det är bäst för den att den är bättre än sex. Annars tänker jag fan inte göra den igen.
cheesecakeskit.
Bak-geni
Asså, jag känner på mig att detta kommer bli en grym jävla cheesecake.
Alldeles själfvt
En fredag kväll.
Det är egentligen helt okej. Det enda som är lite bajsigt är att jag är sjukt rastlös. Tyvärr har jag en jäkla blåsa under foten som gör det mycket obehagligt att gå överhuvudtaget så att springa och promenera en sväng känns inte så lockande. Jag skulle kunna cykla en sväng, men jag kan fan inte koden till cykellåset och sambon är på exkollega-middag-och-dricka-sig-canacas-kväll. Att ringa honom nu vore som att försöka ringa och få prata med självaste kungen. Så det går bort.
Vad kan man så göra en tråkig fredagkväll när det inte finns något att kolla på tv och Greys Anatomy sesong 4 är färdigtittad?
Jo, man bakar naturligtvis. Därför att jag är en grym jävel på att baka och faktiskt tycker det är kul. Idag blir det New York Blueberry Cheesecake. Tyvärr måste den hinna svalna i kylskåp över natten så det blir ingen smakning förrän imorgon.
Smart.
Det är egentligen helt okej. Det enda som är lite bajsigt är att jag är sjukt rastlös. Tyvärr har jag en jäkla blåsa under foten som gör det mycket obehagligt att gå överhuvudtaget så att springa och promenera en sväng känns inte så lockande. Jag skulle kunna cykla en sväng, men jag kan fan inte koden till cykellåset och sambon är på exkollega-middag-och-dricka-sig-canacas-kväll. Att ringa honom nu vore som att försöka ringa och få prata med självaste kungen. Så det går bort.
Vad kan man så göra en tråkig fredagkväll när det inte finns något att kolla på tv och Greys Anatomy sesong 4 är färdigtittad?
Jo, man bakar naturligtvis. Därför att jag är en grym jävel på att baka och faktiskt tycker det är kul. Idag blir det New York Blueberry Cheesecake. Tyvärr måste den hinna svalna i kylskåp över natten så det blir ingen smakning förrän imorgon.
Smart.
Jag, en barnvän?
Tog precis ett test där de utvärderade om jag är barnkär eller inte. Detta blev domen;
Lider du av barnfobi?
"Någon stor barnvän är du inte, men barnfobi lider du inte av. Du kan föra dig i dagismiljöer utan panikattacker och du kan umgås relativt avslappnat med barn. Men det är skönt när de går hem."
Ha ha ha.
Det här med humöret
Jag har på senaste tiden fått indikationer om, och själv blivit ganska medveten om, att jag kanske har tenderat att se lite mörkt på livet. Ni vet, glas halvtomt istället för halvfullt. Detta irriterar mig lite då jag egentligen alltid varit en ganska positiv person med en god portion livsglädje. Numera har jag inte så mycket livsglädje alls. Detta går ju utöver det mesta egentligen.
Det finns en hel del saker som kommer hända i både när och lite mer fjärran framtid som en "normal" person skulle se mycket fram emot och därför glädjas lite extra åt livet. Detta gäller inte mig i nuläget. Därför har jag helt enkelt bestämt mig för att jag ska börja se saker lite mer från den positiva sidan och även fokusera mer på det som är bra istället för det som är dåligt. Jag inser dock mina egna begränsningar och därför har jag bestämt mig för att börja ganska enkelt;
Lingonvecka - Vilket privilegium!
Det finns en hel del saker som kommer hända i både när och lite mer fjärran framtid som en "normal" person skulle se mycket fram emot och därför glädjas lite extra åt livet. Detta gäller inte mig i nuläget. Därför har jag helt enkelt bestämt mig för att jag ska börja se saker lite mer från den positiva sidan och även fokusera mer på det som är bra istället för det som är dåligt. Jag inser dock mina egna begränsningar och därför har jag bestämt mig för att börja ganska enkelt;
Lingonvecka - Vilket privilegium!
Case of The Mundays
Jag var mentalt förberädd på att vi skulle uppsatsera idag. Men den ena ringde och avbokade av personliga skäl och då bestämde vi två resterande att vänta till imorgon så att vi är alla tre när vi gör sista ändringarna.
Det här känns inte bra. För mig alltså. Inte med uppsatsen, men att vara sysslolös. Vad ska jag ta mig till? Jag blir faktiskt lättare ledsen av det om jag ska vara ärlig. Lite ångest kan man väl säga att jag får också. Jag som har så lite pengar borde åtminstonde egna dagen åt något vettigt som att försöka jobba in lite pengar.
Alltså, det finns ju saker att göra. Jag hade kunnat hålla mig sysselsatt i flera dagar bara här inne i lägenheten. Jag hade kunnat städa, tvätta ur kylskåpet, sortera kläder, föremål och omorganisera klädskåpet och alla köksskåp. Det behövs men det kommer inte hända. Jag måste vara utomordentligt, extraordinärt motiverad för att överhuvudtaget lyckas med sådana saker.
Målet idag blir helt enkelt at göra duktiga saker på lotsas så mycket som möjligt. Då kanske jag lyckas nalla mig själv ikväll utan å känna att jag fullständigt slöst bort en dag..
Aah..dagens lyx-problem!
Det här känns inte bra. För mig alltså. Inte med uppsatsen, men att vara sysslolös. Vad ska jag ta mig till? Jag blir faktiskt lättare ledsen av det om jag ska vara ärlig. Lite ångest kan man väl säga att jag får också. Jag som har så lite pengar borde åtminstonde egna dagen åt något vettigt som att försöka jobba in lite pengar.
Alltså, det finns ju saker att göra. Jag hade kunnat hålla mig sysselsatt i flera dagar bara här inne i lägenheten. Jag hade kunnat städa, tvätta ur kylskåpet, sortera kläder, föremål och omorganisera klädskåpet och alla köksskåp. Det behövs men det kommer inte hända. Jag måste vara utomordentligt, extraordinärt motiverad för att överhuvudtaget lyckas med sådana saker.
Målet idag blir helt enkelt at göra duktiga saker på lotsas så mycket som möjligt. Då kanske jag lyckas nalla mig själv ikväll utan å känna att jag fullständigt slöst bort en dag..
Aah..dagens lyx-problem!
Bästa söndag
Detta har verkligen vart en myspysdag av andra dimensioner!
Gick en låååång prommis då jag klev upp idag. På min väg hittade jag först en 50-lapp. Glad blev jag, plockade upp den och gick vidare. Då jag nästan var hemma hittade jag en krona. Inte varje dag man kommer hem 51 kronor rikare efter en motionsrunda ;) Kändes nästan som att jag fick betald för att gå en sväng.
I eftermiddags har älsklingen och jag vart i Gamla Stan. Åt lite gott käk och fikade på Chokladkoppen. De har verkligen världens goooodaste cheese cake med vit choklad. Digestive bottnen är den godaste jag har smakat någonsin..Suck, nu blev man hungrig bara för det ;) Vi fortsatte genom Drottninggatan och gick en runda kring de internationella marknaderna kring plattan. Spännande.
Nu är det lite film, käk och mys på planen för resten av kvällen. Ska bli trevfligt tror jag. Imorgon är det måndag än en gång. Hu!
(Hade egentligen tänkt redigera och göra dessa lite finare i PS, men jag är helt enkelt för lat. Sorry.)