Postinfektiös ångest..
Det känns väldigt konstigt. Jag har visst någon form ut av ångest märker jag...Vet inte riktigt vad det är...Det känns iaf helt fel att man nu inte ska vara effektiv på dagarna längre, utan ska bara göra det man vill...nåja, kanske inte riktigt just det man vill..Nu måste jag ju sätta igång med städning, tvätt och allt sånt innan min hyresgäst Martin flyttar in imorgon..Kollar runt i min lilla lägenhet och får en känsla av att jag inte ens vet vart jag ska börja...Jag har tvättstugan idag. 8 Maskiner ska jag tvätta. Helt vansinnigt..
Jag känner en ångest i mig. Vet inte varför. Igår efter tentan åkte jag först till Pernilla för att hämta min cykel. Åt lunch och tjabade med henne ett tag. Lekte lite med Ali. Sen cyklade jag till Urban för att träffa de från klassen på ett lite firande...Kände mig helt gråtfärdig! Inte för att jag tyckte det hade gått dåligt eller så...Frida gav mig en stor kram, och då började jag nästan gråta..Det kändes bara som att jag ville lägga mig i fosterställning på golvet och dra igång en rejäl urgråt..Men det kändes mycket bättre då jag kom dit till förstående och tröstande klasskompisar! De är verkligen så himla fina mina klasskompisar. Kunde inte ha haft bättre! Vi firade med rosévin, rött vin, massor av ljuvlig frukt, choklad, dricklekar, och skratt.
Men ångesten sitter kvar. Vet inte riktigt varför. Det är kanske för att jag nu känner att jag har ett liv här. Ett riktigt liv, och nu ska jag åka härifrån..Samtidigt som att jag vill, så vill jag också inte...Konstigt när alla i Norge plötsligt väntar mig hem. Alla frågar när jag kommer och jag vet inte vad jag ska svara; till helgen kanske? "Jaha" säger de då; "inte förrens i helgen? men varför det? varför kommer du inte direkt efter tentan?". Vad ska man svara egentligen? Låt mig vara är det jag egentligen vill svara.
Näh, nu ska jag dra igång här...Önskar alla mina kollegor (som nu går i Åk 4 ;)) en riktigt härlig dag, och en riktigt härlig, välförtjänad sommar! Vi syns iaf i oktober som hel-klass när lektionerna börjar..
Jag känner en ångest i mig. Vet inte varför. Igår efter tentan åkte jag först till Pernilla för att hämta min cykel. Åt lunch och tjabade med henne ett tag. Lekte lite med Ali. Sen cyklade jag till Urban för att träffa de från klassen på ett lite firande...Kände mig helt gråtfärdig! Inte för att jag tyckte det hade gått dåligt eller så...Frida gav mig en stor kram, och då började jag nästan gråta..Det kändes bara som att jag ville lägga mig i fosterställning på golvet och dra igång en rejäl urgråt..Men det kändes mycket bättre då jag kom dit till förstående och tröstande klasskompisar! De är verkligen så himla fina mina klasskompisar. Kunde inte ha haft bättre! Vi firade med rosévin, rött vin, massor av ljuvlig frukt, choklad, dricklekar, och skratt.
Men ångesten sitter kvar. Vet inte riktigt varför. Det är kanske för att jag nu känner att jag har ett liv här. Ett riktigt liv, och nu ska jag åka härifrån..Samtidigt som att jag vill, så vill jag också inte...Konstigt när alla i Norge plötsligt väntar mig hem. Alla frågar när jag kommer och jag vet inte vad jag ska svara; till helgen kanske? "Jaha" säger de då; "inte förrens i helgen? men varför det? varför kommer du inte direkt efter tentan?". Vad ska man svara egentligen? Låt mig vara är det jag egentligen vill svara.
Näh, nu ska jag dra igång här...Önskar alla mina kollegor (som nu går i Åk 4 ;)) en riktigt härlig dag, och en riktigt härlig, välförtjänad sommar! Vi syns iaf i oktober som hel-klass när lektionerna börjar..
Kommentarer
Trackback