I dimman

Jag är lite nyfiken på en sak.

Varför segar man ihop och blir allmänt tröttare när det blir mörkare vintern är på gång?

Jo, men det är ju lätt att svara på tycker de flesta; Sol och ljus tolkar kroppen som att; "nu ska man vara vaken och jobba på", men när det mörknar, så utsöndrar hjärnan ett hormon som gör oss avslappnade och trötta. Man ska nu vila. Okej, I get that.

Men vad är denna vårtröttheten då som alla pratar om?

Nu har jag gått runt och segat i flera dagar. Särskilt när solen skiner blir jag helt slut så där på eftermiddagen någon gång. Vill bara sova!

Jag har tänkt lite på saken och kommit fram till några möjligheter som jag själv tycker är väldigt logiska.
Så klarrrt!

1. Man är helt enkelt inte van! Hela vintern har man gått runt som i en dimma där kroppen tror att det är natt 15 timmar om dygnet. Allt solsken går till huvudet på oss helt enkelt! Som en overload! Kroppen fattar inte vad som händer! Och alla denna överstimulering leder till att man helt enkelt blir toktrött.

2. Allt solljus är ovant för ögonen och man anstränger sig med all kisningen. Alla vet ju att man blir fort trött om man överanstränger ögonen.

3. Mörker- och ljustiden ger oss nordbor en extra svängning i hormonapparaten. Varje gång det börjar bli vinter eller vår, chockas våra nerv- och hormonsystem mycket mer än för de som bor andra ställen på klotet, och resultatet är att man när solen tittar fram börjar vandra runt i en vårkåt dimma - Alla vet att sånt tar musten ur en.

4. Att man efter några månader i mörkrets tid börjar sakta omvandlas till en vampyrliknande art. När solen kommer tillbaka är man så van vid mörker och vampyren i oss att solen helt enkelt signalerar för oss som för en vanlig vampyr att det nu är dags att lägga sig.


Men visst låter mina teorier ganska logiska?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback