Nyklipt
Rastlös!
Idag har jag försökt vara duktig och göra allt vad man måste för skolans skull, men det är svårt. jag har känt mig rastlös hela dagen, dock ingen lust att träna. har knappt fått gjort nåt överhuvudtaget.
Vid två fick jag spel, duschade, åt lite och sen promenerade jag till solna c. Gick in på For Hair och sade; hej jag vill klippa mig, finns det nån drop in tid? Hon kikade på klockan, den var 15.35. "javisst" sade hon. "sätt dig ner och vänta lite bara". Två minuter senare dök en mörk tjej upp utan ett leende på mils avstånd och bad mig sätta mig i en av stolarna. "vad vill du göra?", frågade hon. "jag vet inte, något nytt. jag är urleds på mitt hår och dessutom är det så jäkla slitet just nu. har du några förslag?". "jaaa...vi skulle kunna ta bort en del av längden, och sen klippa upp håret på framsidan och göra lite mer lugg". hon tittade frågande på mig fortfarande utan ett leende på läpparna. Jag tog mig i att tänka att hon nog säkerligen skulle ha flera kunder om hon offrade ett leende någon gång ibland och verkade lite mer öppen och välkommande. Folk skulle sannolikt känna lite mer förtroende om inget annat. "ja, kör på", sade jag. "det blir säkert jättebra".
Så hon satte igång, och jag bara satt där i tysstnad i en halvtimme. Det var konstigt att låta en människa jag aldrig träffat förut och inte ens vet vad heter låta klippa mig. Hår är ju så känsligt. Antingen litar man på nån, eller så gör man det inte. Jag var lugn hela vägen. Brydde mig liksom inte. Det blir som det blir tänkte jag. Men jag var nöjd då hon var klar. Det såg jättesnyggt ut i spegeln där, men sen då jag kom hem hade något hänt och nu ser jag inte lika cool ut.
well well...Det var jäkla skönt att bli av med så mycket hår iaf. Det är kortare än på väldigt länge. Och det är så najs.
hmmm...ska man träna ändå? Fortfarande såpass rastlös att jag inte orkar skriva nåt på litteraturstudien. dvs, jag orkar inte läsa till mig informationen som jag ska skriva om. Skrivandet går ju fort sen.
Om en vecka är jag förhoppningsvis hemma i Fredrikstad. Känns lägligt med påsk nu, är trött som farao på Stockholm. Önskar bara att vi fick riktigt påsklov för en gångs skull, och inte bara en jäkla helg, men icke. Bläh.
Störd i drömkvarnen
Imorse vaknade jag av att jag hade världens mest oroväckande dröm hittils. Det värsta var att det kändes så äkta, så då jag vaknade var jag bara oerhört tacksam att detta inte var sant.
Drömmen började på följande sätt; Jag satte mig ner i fåtöljen i vardagsrummet hemma hos mamma/pappa (kommer ej ihåg) och öppnade lokaltidningen. Det första jag får öka på är en bild tagen på mig nerifrån och upp, och jag är naken. Man kan knappt se att det är mig, och jag tror inte så många hade känt igen mig..Man ser i fokus mitt könsorgan, sedan mage, bröst och ansikte (som sagt underifrån). Jag blev lite orolig, men ändå tänkte jag att de inte var SÅ faligt eftersom att man inte nödvändigtvis skulle känna igen mig. Sedan när jag började bläddra, visade de sig att det fanns ett tiotals sidor med text om mig och bilder av mig naken i olika situationer. Som om det vore paparazzi...För inte fattade jag hur dessa bilder hade kommit till. Men jag tänkte inte särskilt på det. Det visade sig att min mamma hade intervjuats av en journalist som hade gjort detta inlägget om mig och tryckt in alla bilderna i lokaltidningen då. Jag blev helt förstörd. Jag skrek och käftade på min mamma för att hon kunde göra något sådant mot mig, och dessutom käftade jag upp journalisten också som hade tryckt detta utan att få sitt godkännande från mig - personen i artikeln. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag visste att HELA Fredrikstad skulle se detta och alla jag kände och inte kände från min uppväxt osv skulle se mig naken. Och inte ens med en snygg kropp tänkte jag skamset, utan överviktig, ful och med hängpattar. Det var förjävligt. Jag har aldrig känt sån ångest i en dröm förut...så då jag vaknade fattade jag att det varit en dröm - och tack Gode Gud för det.
Funderar på om detta kanske har något med att min mamma ringde mig igår kväll och närmast tvingar mig att åka med till England för att fira min Morfar även om jag inte vill. Jag känner mig extremt obekväm med den delen av familjen för att jag jämt och ständigt var det svarta fåret i alla mostrars och morföräldrars ögon under uppväxten...Min mamma målade upp mig till att vara en svår, ful och jobbig flicka. Undrar på om denna drömmen är en sorts rädsla för att min mamma ska skämma ut mig igen inför hela familjen. Och att jag ännu en gång ska låta mig provocera upp och göra en scen...Usch...jag vill inte...
Drömmen började på följande sätt; Jag satte mig ner i fåtöljen i vardagsrummet hemma hos mamma/pappa (kommer ej ihåg) och öppnade lokaltidningen. Det första jag får öka på är en bild tagen på mig nerifrån och upp, och jag är naken. Man kan knappt se att det är mig, och jag tror inte så många hade känt igen mig..Man ser i fokus mitt könsorgan, sedan mage, bröst och ansikte (som sagt underifrån). Jag blev lite orolig, men ändå tänkte jag att de inte var SÅ faligt eftersom att man inte nödvändigtvis skulle känna igen mig. Sedan när jag började bläddra, visade de sig att det fanns ett tiotals sidor med text om mig och bilder av mig naken i olika situationer. Som om det vore paparazzi...För inte fattade jag hur dessa bilder hade kommit till. Men jag tänkte inte särskilt på det. Det visade sig att min mamma hade intervjuats av en journalist som hade gjort detta inlägget om mig och tryckt in alla bilderna i lokaltidningen då. Jag blev helt förstörd. Jag skrek och käftade på min mamma för att hon kunde göra något sådant mot mig, och dessutom käftade jag upp journalisten också som hade tryckt detta utan att få sitt godkännande från mig - personen i artikeln. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag visste att HELA Fredrikstad skulle se detta och alla jag kände och inte kände från min uppväxt osv skulle se mig naken. Och inte ens med en snygg kropp tänkte jag skamset, utan överviktig, ful och med hängpattar. Det var förjävligt. Jag har aldrig känt sån ångest i en dröm förut...så då jag vaknade fattade jag att det varit en dröm - och tack Gode Gud för det.
Funderar på om detta kanske har något med att min mamma ringde mig igår kväll och närmast tvingar mig att åka med till England för att fira min Morfar även om jag inte vill. Jag känner mig extremt obekväm med den delen av familjen för att jag jämt och ständigt var det svarta fåret i alla mostrars och morföräldrars ögon under uppväxten...Min mamma målade upp mig till att vara en svår, ful och jobbig flicka. Undrar på om denna drömmen är en sorts rädsla för att min mamma ska skämma ut mig igen inför hela familjen. Och att jag ännu en gång ska låta mig provocera upp och göra en scen...Usch...jag vill inte...
Min favoritbild från helgen. Micke som kollar ner på de isbelagda vattnet.
Vår i Stockholm
Det känns som att våren äntligen har kommit hit till Stockholm. Jag vågar dock inte ta det för givet. Vintern kan nog komma in med ett sista kramptag innan den riktigt släpper taget inför sommarhalvåret.
Helgen har i vilket fall som helst varit underbar. I lördags gick jag till Karlberg där jag träffade Micke. Sedan gick vi vidare till Vasaparken, Odenplan, City och Kungsholmen. Det är kul när man tar med sig kameran. Hade dock molnat till ganska rejält och började blåsa, så vi var rätt frusna och mycket trötta då vi kom fram till Texas Steak House på Kungsholmen. Vi var hungriga och törstiga, och fick vänta ett tag i baren, men med var sin dryck var det inga problem. Maten var dessutom vel värd att vänta på. Även om den var dyr, var den mumsigt som farao med en härlig biff från grillen och en tjusig bakad potatis på det hela.
Mycket mätta och belåtna, åkte vi hem de två stationerna till min lilla lya, och där mumsade vi på cocosbollar och slappade framför melodifestivalfinalen på ettan. Blev en tidig kväll, och därför vaknade vi väldigt tidigt på söndag morgon till den ljuvliga solen som sken in genom fönstret. Det var härligt att bara ligga kvar i sängen i ett par timmar och mysa (sådant kan man ta sig tid till när man vaknar så tidigt som vi gjorde..) innan vi tog en snabbdusch och frukost. Ungefär vid elva, halv tolv tiden gick vi ut på promenad i det underbara vårvädret. Jag märker hur glad och pirrig jag blir i kroppen när våren kommer. Som om jag vaknar till liv igen. Saker känns roliga och betydelsefulla igen.
Vi tog med kameran och hade jätteroligt med alla djuren nere på 4H-gården. Micke är ju så förtjust i djur och älskar att fota de. Resultaten kan ses på min bloggsida för den som har min MSN-adress. Vidare gick vi vid vattnet och tog en härlig fika på Café Båthuset. Det var så skönt att bara sitta där nere på bryggan och kolla ut över det isbelagda vattnet. Solen värmade verkligen helt underbart och jag tror väl jag fick en fräkna eller två! :) Micke envisades om att man säkert fortfarande kunde gå på isen och trodde han kunde gå hela vägen över till andra sidan, fast en snabb provtestning av isen fastställde att det kanske inte skulle vara så tryggt. Han vägrade i vilket fall som helst att gå på isen då jag utmanade honom att prova ;)
Mer eller mindre lättad över att han inte antog min utmaning, gick vi vidare på promenadslingan nästan bort till Sundbyberg innan vi vände och gick tillbaka och högt upp på Västra skogen för att se på utsikten över vattnet mot Kungsholmen, Pampas Marina och annat..Det var verkligen en jättehärlig dag. Fast lite trötta och hungriga gick vi hem till mig och gjorde mumsiga ostmackor i ugnen. Eller såkallade "blixt-pizzor" som jag kallar det (läs: lynpizza på norska).
Vi kollade lite på tv och vilade efter maten innan vi åkte iväg för att hälsa Mickes föräldrar adjö nere vid Slussen då de skulle åka på sin kryssning. Kvällen spenderades härligt nog i min ensamhet med god mat och tragisk film.
Dagen idag har varit lite lat för en måndag att vara, men jag hoppast på nya tag imorgon. Har ju trots allt en tenta nästa fredag! Dermatologi - here we come!
Önskar "alla" som läser detta en härlig och underbar vecka.. :) Kramar i massor från me, myself och Heidi
Helgen har i vilket fall som helst varit underbar. I lördags gick jag till Karlberg där jag träffade Micke. Sedan gick vi vidare till Vasaparken, Odenplan, City och Kungsholmen. Det är kul när man tar med sig kameran. Hade dock molnat till ganska rejält och började blåsa, så vi var rätt frusna och mycket trötta då vi kom fram till Texas Steak House på Kungsholmen. Vi var hungriga och törstiga, och fick vänta ett tag i baren, men med var sin dryck var det inga problem. Maten var dessutom vel värd att vänta på. Även om den var dyr, var den mumsigt som farao med en härlig biff från grillen och en tjusig bakad potatis på det hela.
Mycket mätta och belåtna, åkte vi hem de två stationerna till min lilla lya, och där mumsade vi på cocosbollar och slappade framför melodifestivalfinalen på ettan. Blev en tidig kväll, och därför vaknade vi väldigt tidigt på söndag morgon till den ljuvliga solen som sken in genom fönstret. Det var härligt att bara ligga kvar i sängen i ett par timmar och mysa (sådant kan man ta sig tid till när man vaknar så tidigt som vi gjorde..) innan vi tog en snabbdusch och frukost. Ungefär vid elva, halv tolv tiden gick vi ut på promenad i det underbara vårvädret. Jag märker hur glad och pirrig jag blir i kroppen när våren kommer. Som om jag vaknar till liv igen. Saker känns roliga och betydelsefulla igen.
Vi tog med kameran och hade jätteroligt med alla djuren nere på 4H-gården. Micke är ju så förtjust i djur och älskar att fota de. Resultaten kan ses på min bloggsida för den som har min MSN-adress. Vidare gick vi vid vattnet och tog en härlig fika på Café Båthuset. Det var så skönt att bara sitta där nere på bryggan och kolla ut över det isbelagda vattnet. Solen värmade verkligen helt underbart och jag tror väl jag fick en fräkna eller två! :) Micke envisades om att man säkert fortfarande kunde gå på isen och trodde han kunde gå hela vägen över till andra sidan, fast en snabb provtestning av isen fastställde att det kanske inte skulle vara så tryggt. Han vägrade i vilket fall som helst att gå på isen då jag utmanade honom att prova ;)
Mer eller mindre lättad över att han inte antog min utmaning, gick vi vidare på promenadslingan nästan bort till Sundbyberg innan vi vände och gick tillbaka och högt upp på Västra skogen för att se på utsikten över vattnet mot Kungsholmen, Pampas Marina och annat..Det var verkligen en jättehärlig dag. Fast lite trötta och hungriga gick vi hem till mig och gjorde mumsiga ostmackor i ugnen. Eller såkallade "blixt-pizzor" som jag kallar det (läs: lynpizza på norska).
Vi kollade lite på tv och vilade efter maten innan vi åkte iväg för att hälsa Mickes föräldrar adjö nere vid Slussen då de skulle åka på sin kryssning. Kvällen spenderades härligt nog i min ensamhet med god mat och tragisk film.
Dagen idag har varit lite lat för en måndag att vara, men jag hoppast på nya tag imorgon. Har ju trots allt en tenta nästa fredag! Dermatologi - here we come!
Önskar "alla" som läser detta en härlig och underbar vecka.. :) Kramar i massor från me, myself och Heidi
Hmmm...
Funderar på om jag ska stänga ner den här bloggen. Jag känner att jag inte direkt har så mycket intressant å skriva om. Och dessutom tror jag inte det är så speciellt många som läser ändå. Har kanske en-två träffar på sidan varannan dag. I och för sig har jag ju sidan också för min egen del. Ibland har man något på hjärtat som man känner man vill få ner i ord, och då kan det vara trevligt med en sån här sida. Fast, det blir ju som sagt inte speciellt ofta.
Annars har jag känt mig lite inlåst på sistonde. Jag känner att jag behöver ta mig ifrån Stockholm en liten stund..Bara över helgen eller så, men det vore så skönt att komma bort lite..Funderade starkt idag på om jag skulle boka flygbiljetter till Köpenhamn och hälsa på syster-yster i helgen, men jag vet inte om jag kan ta mig råd. Bara att ta sig dit och tillbaka skulle lätt kosta över 1000kr. Dessutom skulle det nog också lätt gå minst lika mycket under tiden jag är där...Gah!..
Varför ska allt behöva kosta så mycket pengar?!!? Om man vill ha kul menar jag? I lördags tex, skulle man lite trevligt: middag ute 100kr, hyrandet av en bowlingbana en timme 320 (!!!!), och sen en drink og lite chips på en trevlig pub 100kr. Fan heller! Man lyckas ju i princip göra sig av med en hel veckobudget på mindre än 6 timmar. Läskigt alltså. Jag fattar inte hur man har råd att leva överhuvudtaget.
Vansinne!!!
Nu är det kanske jag och Micke som har jäkligt dålig fantasi, men det känns som att man inte kan gå ut i stan i St.hlm och ha något kul och trevligt utan att spendera pengar. Det är så klart att man kan ta en promenad, men fan det blir väl också tröttsamt efter ett tag!
Om några känner att de kan komma med lite tips på billiga och gärna gratis grejer att göra här i St.hlm (som inte innehåller en nerladdat film på tv'en - den är redan alldeles för bekväm), så kom jättegärna med förslag!
Annars har jag känt mig lite inlåst på sistonde. Jag känner att jag behöver ta mig ifrån Stockholm en liten stund..Bara över helgen eller så, men det vore så skönt att komma bort lite..Funderade starkt idag på om jag skulle boka flygbiljetter till Köpenhamn och hälsa på syster-yster i helgen, men jag vet inte om jag kan ta mig råd. Bara att ta sig dit och tillbaka skulle lätt kosta över 1000kr. Dessutom skulle det nog också lätt gå minst lika mycket under tiden jag är där...Gah!..
Varför ska allt behöva kosta så mycket pengar?!!? Om man vill ha kul menar jag? I lördags tex, skulle man lite trevligt: middag ute 100kr, hyrandet av en bowlingbana en timme 320 (!!!!), och sen en drink og lite chips på en trevlig pub 100kr. Fan heller! Man lyckas ju i princip göra sig av med en hel veckobudget på mindre än 6 timmar. Läskigt alltså. Jag fattar inte hur man har råd att leva överhuvudtaget.
Vansinne!!!
Nu är det kanske jag och Micke som har jäkligt dålig fantasi, men det känns som att man inte kan gå ut i stan i St.hlm och ha något kul och trevligt utan att spendera pengar. Det är så klart att man kan ta en promenad, men fan det blir väl också tröttsamt efter ett tag!
Om några känner att de kan komma med lite tips på billiga och gärna gratis grejer att göra här i St.hlm (som inte innehåller en nerladdat film på tv'en - den är redan alldeles för bekväm), så kom jättegärna med förslag!
Konstigt..
..beteende verkar fånga in mig om dagarna. Som att jag beteer på ett sätt som inte egentligen stämmer överens med mina känslor..Jag förstår inte vad som är fel på mig! Antagligen är det väl bara det att ha fastnat i ett mönster.
Annars har jag funderat mycket sista veckan över mitt yrkesval. Efter psykologikursen vi hade har jag tänkt mycket på det. Det var en bra kurs, framför allt för att få lite insikt i mig själv om inget annat. Speciellt detta om krishantering. Dessutom tror jag att jag skulle bli en duktigare psykolog än vad jag kommer bli en kiropraktor. I det stora och det hela, handlar det för det mesta om samma sak; Man letar efter dysfunktioner, och därefter kärnan till dysfunktionen. Sedan går det ut på att ta bort kärnan till problemen och förhoppningsvis kunna ta bort dysfunktionen. På något sätt känns det som att jag skulle passa bättre i psykologin än kiropraktiken. Jag vet inte om detta är för att jag faktiskt skulle passa bättre som psykolog, eller om det är för att man blockerar upp sig på kiropraktiken som känns så stort och svårt att få in i system. Det kanske skulle kännas likadant om jag satt i motsatt situation.
Jag tröstar mig med att jag är ung. Om jag vill företa ändring av yrkesval sen, kan jag väl det. Kanske jobba mig igenom studierna som kiropraktor. Haha. Knappast. Får väl hellre vidareutbilda mig i den gren jag redan valt. Man kan ju göra så mycket med detta ämnet - mer än vad man kan i psykologin tror jag nog. Hittils vill jag vidareutbilda mig i idrottsskador, rehabilitering, akupunktur, kinesiologi + lite flummigare saker som jag inte tror egnar sig på tryck här ;)
Vi får väl se vilka vändningar livet tar sen. Nu gäller det antar jag att göra mig färdig med det jag håller på med här.
Om jag någonsin skulle våga följa mitt hjärta, förmodar jag att mitt liv skulle se lite annorlunda ut. Val som känns svåra, skulle nog bli enklare om man vågade vara ärlig med sig själv.
Annars har jag funderat mycket sista veckan över mitt yrkesval. Efter psykologikursen vi hade har jag tänkt mycket på det. Det var en bra kurs, framför allt för att få lite insikt i mig själv om inget annat. Speciellt detta om krishantering. Dessutom tror jag att jag skulle bli en duktigare psykolog än vad jag kommer bli en kiropraktor. I det stora och det hela, handlar det för det mesta om samma sak; Man letar efter dysfunktioner, och därefter kärnan till dysfunktionen. Sedan går det ut på att ta bort kärnan till problemen och förhoppningsvis kunna ta bort dysfunktionen. På något sätt känns det som att jag skulle passa bättre i psykologin än kiropraktiken. Jag vet inte om detta är för att jag faktiskt skulle passa bättre som psykolog, eller om det är för att man blockerar upp sig på kiropraktiken som känns så stort och svårt att få in i system. Det kanske skulle kännas likadant om jag satt i motsatt situation.
Jag tröstar mig med att jag är ung. Om jag vill företa ändring av yrkesval sen, kan jag väl det. Kanske jobba mig igenom studierna som kiropraktor. Haha. Knappast. Får väl hellre vidareutbilda mig i den gren jag redan valt. Man kan ju göra så mycket med detta ämnet - mer än vad man kan i psykologin tror jag nog. Hittils vill jag vidareutbilda mig i idrottsskador, rehabilitering, akupunktur, kinesiologi + lite flummigare saker som jag inte tror egnar sig på tryck här ;)
Vi får väl se vilka vändningar livet tar sen. Nu gäller det antar jag att göra mig färdig med det jag håller på med här.
Om jag någonsin skulle våga följa mitt hjärta, förmodar jag att mitt liv skulle se lite annorlunda ut. Val som känns svåra, skulle nog bli enklare om man vågade vara ärlig med sig själv.