Pandora's Ask

...kommer solen!
Gårdagen orkade jag inget annat än att frossa i mat och shopping. Så jävla skönt att fylla den här tomheten, även fast den aldrig riktigt fylls..

Idag har jag dock varit uppe tidigt och haft världens energi! Har plockat undan, varit på gymmet, städat, och nu äter jag en snabb lunch innan duschen. om en timme måste jag gå till skolan för att ha psykologi.
Ser fram emot kvällen. Då får jag se min älskling igen. Länge sen nu! hela tre dagar ;)

..och det blir nya och bättre tag har jag för mig. Klev upp 7.30, sedan gick jag till gymmet och promenerade en halvtimme innan frulle. Nu är klockan snart halv tie, jag har duschat, ätit frukost osv. Tänkte jag skulle köra igång med en röntgenrapport faktiskt. Lite sugen på att göra något konstruktivt. Dessutom har jag kollat penning-läget, och jag har så det räcker till nya fina böcker - Liebenson och Elphinston; Here I come! :) Ser fram emot att läsa de och Lewit. Känns lite viktigt nu iaf som man är på god väg att bli verksam kiropraktor. Det låter kanske konstigt - men efter regnet kommer solen. I går kväll var jag ganska långt nere och mådde relativt uruselt. Sedan efter jag såg min ekonomiska situation och inser att jag kunde lägga 10000 så där in i nödfonden blev jag så lättad. I dag mår jag ganska bra, och otroligt nog ser jag fram emot att bli färdig med skolan och börja tjäna pengar till livets uppehåll själv. Jag tror faktiskt det kommer gå bra! Jag ser fram emot att kunna bli vuxen på riktigt, börja spara i pension, köpa hus eller lägenhet, och kanske kunna lägga undan en slant eller två varje månad och dessutom bli fri! Helt och hållet fri utan att vara beroende av min pappa, farmor och mamma för att klara mig. Ja, det är klart jag inser att saker inte kommer gå av sig själv till en början. Sannolikt blir det en del livsomställningar där jag måste kämpa hårt för att komma till just den grad av oberoende jag söker, men jag tror jag kommer klara mig här i livet. Jag tror jag kommer klara mig helt fint oberoende av vad som sker.

Jag har tro, och jag har hopp. Dessutom är jag målmedveten. Med de tre egenskaper i baggaget, tror jag man kan åstadkomma mycket.

Man måste tro på sig själv, eller hur?

..Skulle göra psykologiuppgiften i förmiddag, men tyckte att jag inte hade information så det räckte. Beslöt mig för att ta mig en snabbis till stan och köpa boken på akademibokhandeln. På vägen dit fastnade blicken på en kvinna som var lång och väldigt smal. Hon hade ett lustigt utseende tyckte jag. Jag tror kanske att hon hade akromegali. Det var som att hennes käke var för stor för huvudet. Iof hade hon ett ganska lustigt huvud överhuvudtaget, så hon kanske bara var så där från födelsen. Hon hade dessutom inte en stor näsa, stora öron eller så. Hon hade handskar på sig, men det såg inte ut som att händerna/fingrarna var så himla stora i förhållande till hennes kropp. Samma sak med fötterna. Hmm...Hade man bara haft fasit i hand!

Ett tag sedan ser jag! Inte så mycket intressant som händer - Det har varit en emotionell berg och dalbana senaste veckan. Tack och lov för snälla pojkväner som alltid ställer upp när man behöver en kram och en axel å gråta på. Och som dessutom har hinkar fulla med tålamod. Tack älsklingen. Du är underbar!

Åkte ju till Norge på torsdag med 9 stk från skolan. Vi skulle åka skidor och ha allmänt vinterroligt i Fagernes och Hemsedal.

Well, saker och ting gick inte helt som planerat. Vi kom fram till stugan vid halv tre natt till fredag efter 14 timmars resande. Fyra stycken åkte till Hemsedal för att stå skidor fredag morgon, men bara tre kom tillbaka. Aleksander (våran värd) blev påkörd bakifrån i backen sista turen ner innan hissarna stängde. Ambulanshelikoptern kom och hämtade honom till ett sjukhus lite längre söder i norge. Efter alla tester visade det sig vara bra - han kunde åka hem lördag eftermiddag.

Lördag skulle alla resterande på stugan åka till skidbacken. Vi satt 9 stk i en stor chevrolet van. Tyvärr kom vi inte längre än 45 minuter till Hemsedal då det smällde. Underlaget var så halt, att vi i en kurva åkte direkt över till vänster bilbana och smällde in i en liten Opel Corsa front mot front. Båda bilarna smadrades rätt rejält, men vi som satt i den stora bilen fick mest ont där bilbälterna hade träffat. Inga skidor på oss den dagen. De två passagerarna i andra bilen såg det lite värre ut med. Två ambulanser, en polisbil, en brandbil, och ännu en gång helikoptern kom till åstället. Då piloten kom ur helikoptern och såg Hans (som hade varit vid Aleksanders olycka dagen innan), sade han bara; jaha! dig igen?
Helikoptern flög opelns förare till sjukhuset som Aleksander fraktades till dagen innan. Passageraren i opeln fraktades till sjukstugan i Hemsedal med den ena ambulansen. Vivian och jag åkte med den andra ambulansen till sjukstugan, och killarna åkte med en stor taxi till sjukstugan. Vi klarerades där efter ett tag. Inget värre än lite magsmärtor efter bältet, några onda knän, ömma nackar, och lite blåmärken här och där.

Natt till söndag blev Aleksander igen lagt inn på sjukhus med feberkramper och ett bortdomnat ben. Det visade sig i går att de hittade ett ödem i conus medullaris (på slutet av cauda equina) som de ska operera om det inte går bort av sig själv. Så han ligger fortfarande till observation på Ullevaal sjukhus i Oslo.

Söndagen var det fem stycken som åkte till Hemsedal i den andra bilen. Den här gången körde de med kättingar hela vägen, så det tog nästan två timmar att komma fram istället för två ;) better safe then sorry..
Det värsta som hände den dagen var ett par stukade tumlar.

Något jobbigt var det för oss som reste i vanen till stugan att ta reda på hur vi skulle ta oss hem igen. Det fanns inga agenter att prata med via försäkringsbolaget förrän måndag morgon, så det blev lite stressigt där på måndagen med att ta reda på allt, städa stugan och ta sig iväg tillräckligt fort. Vi fick lite brottom då vi skulle åka med 1830 flyget till stockholm. Vi var tvungna att hyra bil för att ta oss till flygplatsen, och med lite köer och så, blev vi lite väl stressade sista timmen ifall vi inte skulle hinna. Men vi hann, och fem av oss sex (Aleksander som också satt i vanen på vägen till stugan låg ju nu på sjukhus) som satt i den smadrade vanen kom oss hem i trygghet. Kl. 20 ung. var jag hemma hos Micke. Skönt att vara hemma igen, och skönt att få en riktig kram och trygghetskänsla efter allt som har skett.

Märkligt nog har vi alla enats om att vi haft en superkul och bra resa på trots av olyckorna som hänt. Många erfarenheter rikare. Dessutom har jag lärt känna sju superbra människor från tvåan som jag aldrig ens pratat med förut. Jag har haft det väldigt bra.

Men jag känner på mig att det nog blir ett tag tills nästa roadtrip-resa upp i fjällen midvinters ;)

Idag bär det till Hemsedalsområdet. Vi är 10 från skolan som ska åka till Aleksanders stuga. Hoppast det blir kul. Ser dock inte fram emot bilåkningen. Kommer ta ung. 9-10 timmar...bläh!!!!!!!

Önskar alla en trevlig helg!!