Till halvmoderlandet..
Det bär till England idag. Ska vara där över helgen för att hänga med i Morfars 80års fest. Jag ville egentligen inte åka, och det vill jag väl egentligen inte nu heller, men istället för sura miner, har jag bestämt mig att se detta som en chans att få andas från stockholm igen, att träffa igen familj som jag inte sett på 3-7 år, och ha allmänt trevfligt med god mat imorgon kväll. Jag gör detta mest för mammas skull, för hon vill så jättegärna ha mig med där för att träffa familjen igen. Måste dock säga att jag inte är LIKA anti som jag var för några veckor sedan. Även om tidpunkten passar lite dåligt, så skal jag tänka; "åh, va trevligt! en all-expence payed trip till England! inte dåligt inte.."
men nu måste jag fan köra igång här. missar jag flygbussen är de kört!
men nu måste jag fan köra igång här. missar jag flygbussen är de kört!
Update
jahopp! ett tag sen sist...och hur bättre att beskriva påsk som den glada familjens högtid!?
well well..Inte så mycket som har hänt på sistonde, men det är rätt mycket i skolan just nu. Vi har påbörjat en ny kurs som känns som ett helvete. En gammal surkärring som gör allt hon kan för att trycka ner oss i våra små stolar. Förlöjligar alla som vill ställa en fråga. På sin höjd igår lärde jag mig att taxar inte får bli överviktiga därför att deras hjärtan inte pallar detta. Snacka om piss-kurs. Och framförallt piss-tant. Skulle vela sparka henne och hennes löjliga blus ut igenom fönstret på dåligare dar..
Annars blir det England till helgen. min morfar fyller 80år, så min mamma har bestämt att det är en självklarhet att jag ska med...jaja, jag gör de för hennes skull. helst hade jag velat stanna kvar här och plugga till detta skitämnet, men det får gå som det går. Resttentan har jag iaf tid att plugga på om det så skulle vara.
Längtar mig lite bort från allt stök i stan till lugnare helg på landet eller nåt känner jag. Hade jag fortfarande haft någon kontakt med S. hade jag väl frågat om jag kunde följa med henne till hennes mammas gård. fast när jag tänker på det, så har kanske hennes mamma flyttat? till norrland? eller hur var det? äh, skit samma. jag kommer inte ihåg. Hoppast det går bra med de iaf. Mycket skit de behövt genomgå...
Hade en till mardröm inatt. Kommer inte ihåg så mycket at denna, men den var ganska skräckblandat. Jag och några till var gisslan i en stuga ute på landet nånstans. Den kvinna som tagit oss som gisslan var jättearg. Asiatisk tror jag hon var. Hon gick omkring och misshandlade två av de som var gisslan jättebrutalt. Sparkade, slogs och även hackade de två i huvudet med en spade. Jag kommer ihåg att blodet sprutade...Det var fruktansvärt att se detta...helt jävligt..
eniwej! e rastlös som farao nu. och dessutom också hungrig. och jag känner att jag borde plugga.
det får bli gymmet, annars pallar jag ändå inte med att plugga.
Visst äre jävligt att vakna med huvudvärk? har tagit en migräntablett nu, så jag hoppast det hjälper snart.
well well..Inte så mycket som har hänt på sistonde, men det är rätt mycket i skolan just nu. Vi har påbörjat en ny kurs som känns som ett helvete. En gammal surkärring som gör allt hon kan för att trycka ner oss i våra små stolar. Förlöjligar alla som vill ställa en fråga. På sin höjd igår lärde jag mig att taxar inte får bli överviktiga därför att deras hjärtan inte pallar detta. Snacka om piss-kurs. Och framförallt piss-tant. Skulle vela sparka henne och hennes löjliga blus ut igenom fönstret på dåligare dar..
Annars blir det England till helgen. min morfar fyller 80år, så min mamma har bestämt att det är en självklarhet att jag ska med...jaja, jag gör de för hennes skull. helst hade jag velat stanna kvar här och plugga till detta skitämnet, men det får gå som det går. Resttentan har jag iaf tid att plugga på om det så skulle vara.
Längtar mig lite bort från allt stök i stan till lugnare helg på landet eller nåt känner jag. Hade jag fortfarande haft någon kontakt med S. hade jag väl frågat om jag kunde följa med henne till hennes mammas gård. fast när jag tänker på det, så har kanske hennes mamma flyttat? till norrland? eller hur var det? äh, skit samma. jag kommer inte ihåg. Hoppast det går bra med de iaf. Mycket skit de behövt genomgå...
Hade en till mardröm inatt. Kommer inte ihåg så mycket at denna, men den var ganska skräckblandat. Jag och några till var gisslan i en stuga ute på landet nånstans. Den kvinna som tagit oss som gisslan var jättearg. Asiatisk tror jag hon var. Hon gick omkring och misshandlade två av de som var gisslan jättebrutalt. Sparkade, slogs och även hackade de två i huvudet med en spade. Jag kommer ihåg att blodet sprutade...Det var fruktansvärt att se detta...helt jävligt..
eniwej! e rastlös som farao nu. och dessutom också hungrig. och jag känner att jag borde plugga.
det får bli gymmet, annars pallar jag ändå inte med att plugga.
Visst äre jävligt att vakna med huvudvärk? har tagit en migräntablett nu, så jag hoppast det hjälper snart.
Påskegodt!
Ja, då var vi hemma i familjdysharmonin. Det är helt otroligt hur dysfunktionelt förhållande min syster och jag har. Och varje gång man försöker reda ut saker, så bara skriker hon och vägrar lyssna överhuvudtaget. Hon är ju verkligen världens martyr - Nu står hon inne i köket och gråter i min pappas famn: "det är samma sak varje gång! hon är så...".
Det är klart att det alltid finns två sidor av en sak, och jag kan lätt erkänna att jag inte varit någon ängel och har minst lika stor skuld i sakerna som min syster, men jag vägrar reda ut saker med någon som bara skriker. Inte fan tänker jag ens engagera mig i någon som uppför sig på det sättet. tror hon verkligen att jag ens orkar bry mig eller lyssna när det är så? Något av de värsta jag vet är folk som inte kan prata som folk - och jag ställer mig helt ointresserad till något som helst när man inte kan försöka behärska sig.
Jag känner att jag verkligen måste hejda mig för att inte säga åt henne att dra åt helvete.
Glad påsk!
Mardröm
Hade mardröm natt till idag. Den var riktigt otäck, och jag kunde bara inte fatta hur tacksam jag var då jag vaknade mitt i natten och förstod att detta bara var en väldigt obehaglig dröm.
Jag gick uppför en slingrig, asfalterad promenad/cykelväg. Allt var disigt och grått omkring mig, och här och vart kunde jag se nakna grenar som stack ut från dimman. Känslan i mig var lite ångestladdat och mmycket obehaglig.
Plötsligt kommer en liten tjej springande förbi mig. Hon är ungefär 8-10 år gammal, mulatt, smal, svart- och gråklädd, och ansiktet är draget av ångest och en nästan desperat rädsla. Hon springer upp ett litet stycke framför mig. En till tjej dyker upp brevid henne. Denna är hennes lillasyster, också hon smal, svart-och gråklädd, mulatt och även denna rädd och sorgsen i ansiktet. Den största tjejen försöker skydda sin lillasyster mot någon, de försöker springa ifrån någon. En man med latinoutseende kommer springande förbi mig nu. Han hinner i kapp tjejerna. Han är deras pappa. Den äldsta tjejen försöker desperat att hålla honom undan sig och sin yngre syster. Hon slår efter honom.
Jag känner hur jag tycker att detta är fruktansvärt obehagligt och jag vill bara gå där ifrån. Rymma bort så fort som möjligt. Fortare går jag så jag kommer förbi de. De har med sig en hund också. En gyllen golden retriever. Han är tjejernas. I det jag går förbi och försöker komma bort från stället, är dimman fortfarande tät, men röda radhus börjar dyka upp på vardera sida och framför mig på vägen. Samma hur obehaglig situationen med fadern och småtjejerna var, så är det något i mig som säger mig att jag måste vända mig om. Jag gör det och ser hur fadern lägger sig över en av tjejerna. Han klär av de. Jag börjar gå tillbaka, nu helt hysterisk. "VAD GÖR DU?!", skriker jag. Jag samlar mod och går närmare. Pappan ligger ner på backen och våldtar sin yngsta dotter. De är alla nakna. Jag skriker helt hysteriskt och panikartad på hjälp och börjar släpa pappan efter håret bort ifrån sina döttrar. Jag ser hur folken i radhusen tittar över sina röda dörrar (som dörrar på ett omklädningsrum; svängdörrar med hål uppe och nere så man kan se fötter och halva huvudet), men ingen kommer för att hjälpas. Allihopa står de där och ser vad som försiggår utan att lyfta ett finger. Jag känner mig så hjälplös mitt uppe i allt hysteriet. Jag skriker och fattar inte hur folk inte kan hjälpa. Två små oskyldiga tjejer lider, och ingen vill blanda in sig, ta ansvar eller hjälpas åt. Jag ringer på en av dörrklockorna, och då hör jag en medelålders kvinna som säger "jaha, det var ju typiskt att det var just min ringklocka!". Jag vet inte vad som händer, men mitt i allt kaos dör fadern. Jag ser inte vem som gör det, och hör inget, men jag ser två kulhål i bröstet på honom, och blodet börjar rinna. Av någon anledning håller jag honom fortfarande i håret och ser hur jag sliter bort stora, mörka hårtussar från hans huvud. Mitt i allt ser jag hur hundet skakar och är helt i chock. Jag kramar om honom och försöker lugna ner den och kommer ihåg att jag tänker att den nog behöver hjälp och vårdnad efter detta.
Sedan vaknade jag i min säng.
Jag har aldrig känt en sådan smärta, hjälplöshet, hysterisk känsla och ångest på en och samma gång. Då jag vaknade skakade jag, och då jag efter några ögonblick förstod att det bara hade varit en hemsk dröm, kände jag en lättnad så stor att det var helt otroligt. Jag vände mig om i sängen och lade mig helt intill Micke. Han lade armen omkring mig och frågade vad som var på tok.
Detta var andra drömmen på lite mer än en vecka som jag skulle beteckna som mardrömskategorisk. Jag gillar inte denna utvecklingen; Jag som aldrig i prinsip haft mardrömmar, inte ens särskilt mycket då jag var liten, börjar helt plötsligt få den ena ångestladdade mardrömmen efter den andra bådar inte gott..
Hjälp?
Jag gick uppför en slingrig, asfalterad promenad/cykelväg. Allt var disigt och grått omkring mig, och här och vart kunde jag se nakna grenar som stack ut från dimman. Känslan i mig var lite ångestladdat och mmycket obehaglig.
Plötsligt kommer en liten tjej springande förbi mig. Hon är ungefär 8-10 år gammal, mulatt, smal, svart- och gråklädd, och ansiktet är draget av ångest och en nästan desperat rädsla. Hon springer upp ett litet stycke framför mig. En till tjej dyker upp brevid henne. Denna är hennes lillasyster, också hon smal, svart-och gråklädd, mulatt och även denna rädd och sorgsen i ansiktet. Den största tjejen försöker skydda sin lillasyster mot någon, de försöker springa ifrån någon. En man med latinoutseende kommer springande förbi mig nu. Han hinner i kapp tjejerna. Han är deras pappa. Den äldsta tjejen försöker desperat att hålla honom undan sig och sin yngre syster. Hon slår efter honom.
Jag känner hur jag tycker att detta är fruktansvärt obehagligt och jag vill bara gå där ifrån. Rymma bort så fort som möjligt. Fortare går jag så jag kommer förbi de. De har med sig en hund också. En gyllen golden retriever. Han är tjejernas. I det jag går förbi och försöker komma bort från stället, är dimman fortfarande tät, men röda radhus börjar dyka upp på vardera sida och framför mig på vägen. Samma hur obehaglig situationen med fadern och småtjejerna var, så är det något i mig som säger mig att jag måste vända mig om. Jag gör det och ser hur fadern lägger sig över en av tjejerna. Han klär av de. Jag börjar gå tillbaka, nu helt hysterisk. "VAD GÖR DU?!", skriker jag. Jag samlar mod och går närmare. Pappan ligger ner på backen och våldtar sin yngsta dotter. De är alla nakna. Jag skriker helt hysteriskt och panikartad på hjälp och börjar släpa pappan efter håret bort ifrån sina döttrar. Jag ser hur folken i radhusen tittar över sina röda dörrar (som dörrar på ett omklädningsrum; svängdörrar med hål uppe och nere så man kan se fötter och halva huvudet), men ingen kommer för att hjälpas. Allihopa står de där och ser vad som försiggår utan att lyfta ett finger. Jag känner mig så hjälplös mitt uppe i allt hysteriet. Jag skriker och fattar inte hur folk inte kan hjälpa. Två små oskyldiga tjejer lider, och ingen vill blanda in sig, ta ansvar eller hjälpas åt. Jag ringer på en av dörrklockorna, och då hör jag en medelålders kvinna som säger "jaha, det var ju typiskt att det var just min ringklocka!". Jag vet inte vad som händer, men mitt i allt kaos dör fadern. Jag ser inte vem som gör det, och hör inget, men jag ser två kulhål i bröstet på honom, och blodet börjar rinna. Av någon anledning håller jag honom fortfarande i håret och ser hur jag sliter bort stora, mörka hårtussar från hans huvud. Mitt i allt ser jag hur hundet skakar och är helt i chock. Jag kramar om honom och försöker lugna ner den och kommer ihåg att jag tänker att den nog behöver hjälp och vårdnad efter detta.
Sedan vaknade jag i min säng.
Jag har aldrig känt en sådan smärta, hjälplöshet, hysterisk känsla och ångest på en och samma gång. Då jag vaknade skakade jag, och då jag efter några ögonblick förstod att det bara hade varit en hemsk dröm, kände jag en lättnad så stor att det var helt otroligt. Jag vände mig om i sängen och lade mig helt intill Micke. Han lade armen omkring mig och frågade vad som var på tok.
Detta var andra drömmen på lite mer än en vecka som jag skulle beteckna som mardrömskategorisk. Jag gillar inte denna utvecklingen; Jag som aldrig i prinsip haft mardrömmar, inte ens särskilt mycket då jag var liten, börjar helt plötsligt få den ena ångestladdade mardrömmen efter den andra bådar inte gott..
Hjälp?