Pandora's Ask

Tänkte bara benytta mig av anledningen att önska er alla en riktigt härlig helg.

Nu kan man unna sig något gott efter en hård vecka!

jah.

Denna veckan har jag inte hunnit med så mycket, även fast jag är ledig. Men det är samma sak när jag har jättemycket att göra. Jag blir på något sätt apatisk vid enorma arbetsmänger och resultatet är att inget blir gjort, och sen blir jag bara lat när jag har gott om tid.

Synd.

Visst var jag söt då jag var liten?

mmm... så är det!

Såååå Stolt av mig självft!

Har nu slagit mitt löprekord!

Jag sprang 13Km, alltså 1.3 mil (!!).

Det tog lång tid, men det vare värt! :D

Nu har jag tittat på Deal or No Deal igen. (ja, jag vet det är lite patetisk, men give me a break - jag har suttit fastkedjad vid skrivbordet sedan kl. 7.30 imorse och pluggat)

Snubben som tävlade lyckades undvika att välja alla väskorna med miljonbeloppen hela tiden.
Då det var tre väskor kvar och han hade eliminierat alla förutom de tre högsta beloppen, eliminerade han först 2,5milijonerväskan, därefter fanns det två väskor kvar. EN på podiet och den han hade valt ut. Han kunde alltså få antingen 1 000 000 eller 5 000 000. Han fick ett bud på 2,5miljoner och tog det. Och tur var det, för det var 1mille i väskan han valt ut och 5miljonern stod kvar på podiet. Helt sjukt! hur kan man undvika den väskan genom hela spelet? Sanslöst. Jag är övertygad om att tv4 genomförde en fusk-kontroll efter. det MÅSTE de ha gjort!

sjukt, sjukt, sjukt...

Nu ska jag springa lite. Tror det blir bra för mig att ta mig ur dessa 22,5kvm en liten stund.

Var ju som sagt på jobbet igår (för ni av er som inte vet är jag personlig assistent åt en äldre kvinna med MS). Vi tittade på "Deal or no Deal" på fyran. Det är ett program där någon möjligtvis tursam sate ska plocka ut 5 000 000 i en väska av 24. Själv har jag aldrig sett någon som har vunnit så där mycket.

Hon jag är assistent för är en kvinna som blir mycket rörd, mycket fort.
Man kan säga något lite halvtrevligt, så börjar hon grina.

Då spänningen i programmet blev som värst och han bara hade några få väskor kvar, började hon böla som en älg. Varje gång han plockade bort en väska med en liten summa tjöt hon till där i stolen. Då det bara var två-tre väskor kvar grät hon konstant i flodar högt och ljudligt. Då han vann sin miljon trodde jag att jag skulle få hämta en trasa till att torka golvet med. Lyckligtvis räckte det med några näsdukar att torka hennes kinder och hals. 

Vad kan man göra? Jag bara skrattade. Om jag skrattade för att hon grät eller för att han vann vet jag inte. Men rätt skoj var det iaf :) 

Tycker att jag förtjänar lite extra idag. Har ju "jobbat och slitit" HELA dan. Well.

Nu sitter jag iaf här, dricker öl, käkar en flamin' hot ölkorv och tittar på Top Model.
Ett givande liv! Imorgon blir det att svara på de 125 frågorna jag har kvar av de 138 som finns totalt. spännande!

Måste nog kliva upp i gryningen..

..Vem är Lou?

mvh, Nicke Nyfiken

Har sovit förjäkla dåligt de sista veckorna och börjar märka av det. Trött och tjurig varje morgon med en seghet och trötthet som håller i sig hela dagen, för sedan att piggna till på kvällen igen och därmed blir det hela en ond cirkel. Får inte så mycket gjort och bristen på motivation och livsglädje saknas till större delen. Särskilt på en dag som denna då det är grått och regnigt och allmänt trist ute.

Idag skulle jag och H. på ett möte med hela mödravårdscomplexet i Solna. Detta mötet inbokades för fyra-fem veckor sedan och jag försökte med all min makt att alstra den entusiasm och glädje jag har kvar för studien. Då vi kom dit hade tydligen chefen glömt oss och våran 30 minuters genomgång och föredrag kortades ner till ett två minuters snabbmöte inne på chefens kontor innan mötet ens hade börjat. De hade inte tid till oss, men på två minuter fick vi förklarat grunderna till studien och lämnat papper som behövs, så jag fick gå ut igen i regnet och använda min alstrade energi till promenaden hem istället.

Gjorde en mumsig lunch med tiden jag hade över och hade väl egentligen tänkt plugga tre timmar på farmakologitentan på fredag. "Tyvärr" upptäckte jag en blogg som har underhållit mig de sista timmarna

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.394

Manen som skriver är en svensk som jobbar inom PR i Sydney, Australien och jag måste säga att jag gillar sättet han skriver på. Mycket bättre än de bortskämda sture-fjortisarna som skriver om "dagens outfit" och andra shopping-föremål de "bara måååååååååååste ha". Är SÅ leds. Silverfisken som han kallar sig skriver inte nödvändigtvis långa eller otroligt spännande inlägg, men jag gillar läget.

Annars är det segt på plugg fronten. Om en dryg timme bär det till gymmet för att springa en halvmil och boxas som en tok. Hoppas det ska få mig att sova gott inatt.

so long, suckers!

Idag har jag vart ute med Aleksander i finvädret på en lång prommis kring sjöarna i Solna Sundbyberg. Det var en vacker dag som avslutades med en trevlig lunch och fika på Gröna Huset.

Sen kom Tyra en sväng med gott bröd och fika :) mysigt!

Nu ska jag snart åka till Fridhemsplan en sväng för att träffa Tyra, Morten, Aleksander och några till för att spela lite biljard och kanske dricka ett par öl. Trevfligt värre. Tror dock inte det blir någon sen kväll. Har stora ambitioner om att hinna springa och plugga lite innan jobbet imorgon eftermiddag/kväll.

Hej hopp!

..för Helena som fyller 26 år idag (eller igår om man ska vara riktigt nogrann)!

Jag hade den tur att bli inbjuden till kalas hos familjen Hellströms i Teeeeeby. Där bjuds på den ena smarrigheten efter den andra och kopiösa mängder viño. Hur gott och trevligt som helst. Genom Helenas enorma berättarbegåvning, hör man många roliga historier, men jag tycker det måste understrykas hur ofantligt välkommen man känner sig där. Bättre människor ska man leta i mansåldrar efter.

Jag brukar beskriva mig själv som att jag är ungefär lika smidig som en traktor, och klantens mästare kom självfallet fram i kväll. I princip 7 år har Hellströms fixat och putsat på sin storslagna villa. De har varit klara i mindre än en jäkla vecka med allt och sista byggdammet försvann idag (igår) under regi av polskan "putsa-putsa". Joråminsann! Här ska "oooooooooooohas" och "ååååååååååååhas". Jag gick upp på övervåningen med de andra för att titta på de nya takfönstren  (och ett helt fantastiskt vackert badrum som ur ett jäkla inredningsmagasin - kaklet man bara ser i drömmarnas drömmar) och allt annat de har fixat. Hur fint som helst. Sen då jag skulle gå nerför trappan igen, halkar jag i första trappsteget och dunsar nerför en tre, fyra steg innan friktionen hindrar min klantiga röv att åka längre. Helt förskräckt tittar jag på mitt halvglas viño som bara töms mer och mer och mer för varje duns, helt tills det är helt tomt och mina byxer, strumpor, golv, väggar, trappan och väggarna på våningen under är täckta med vinfläckar. Jag var helt handlingsförlamad och fattade ingenting. Inte ens när jag åker skridskor lyckas jag på detta enorma sätt. Medan jag gick in i badrummet och tvättade av mig självft (samtidigt som jag självklart skämdes ihjäl mig) sätter hela faderullan av kvinnomänniskor igång att torka av alla mina mörkröda spår. Inte mindre än Mimmi, Frida, Moa, Helena, Carro, Sofie och Mia försökte torka av fläckarna jag lyckades sätta dit. Aldrig någonsin har jag sätt en halvdeciliter vätska lyckas sprida sig så effektivt. Men de vita väggarna hade ingen chans. Numera har jag efterlämnat mig mörklila spår överallt. Det var så pinsamt att jag nästan dog. Då jag lite senare under middagen i min enorma iver över samtalsämnet kiropraktik välte omkull ett tomt vinglas sa den så väldigt diskreta Carro; "Det går bra för dig ikväll, va?". Därefter flyttade hon sitt eget vinglas till andra sidan av tallriken där jag förmodligen inte skulle kunna nå det. (skäms, skäms skäms). Lyckligtvis fattade (de flesta) att det inte var berusning som talade, utan att trappan precis var oljad. Dessutom trodde Mia att Putsa-Putsa hade glaserat trappan idag med något medel - den kändes halare än vanligt.

Jag kan säga så här; det var sista gången jag gick omkring i ett hus annat än mitt eget med ett halvfullt vinglas.

Men faktum är att vistelsen var oerhört trevlig iallafall, och jag hoppas verkligen inte att folk tyckte illa om mig för att jag är klantarsel nr. 1. (utan tvekan hade jag vunnit VM om det nu fanns i denna gren). Eniwei. Vurderade att inte ta mig hem med hjälp av Mimmi och hennes bil, utan stanna längre och njuta av det trevliga sällskapet ännu en stund. Men då jag tänkte lite på saken kom jag fram till att jag nog skulle klanta mig mer om jag stannade och kanske blev lite full. Så nu e jag hemma.

Trevlig helg på er alla!

Så var det...eh...vaddå, ett halvår sedan sist? Och jag som älskade att blogga. Varför tappade jag bort mig? Well, vilket drama.

Jag har varit inne på statistiken och kollat, och imponerande nog är folk fortfarande inne och kollar när det inte har hänt ett skit på så länge. Funderar på om man ska skaffa sig en ny blogg istället och börja om på nya, vita papper, men kanske lite larvigt.

Nu tänkte jag väl dra en tant-version och nalla kudden. klockan är 21.49. rätt imponerande.

hipp hopp gummipropp.

ska försöka att inte låta det gå ett halvår till nästa gång och dessutom tänker jag väl att försöka hitta något mer intressant att skriva om än detta jävla blabbet.

pöss.