Pandora's Ask

är ett hektiskt jobb.

Men nu jävlar börjar det likna nåt!

Jag är rent av impregnerat av mig själv. ;)

Hahahha...nu har jag minsann lagt ribban. Det här betyder att jag förmodligen kommer göra bort mig rejält imorgon.

Ajajaj.. 

Luften har blivit kallare. Krispigare. Jag brukar tycka om det. På ett sätt. Samtidigt sörjer jag sommaren som än en gång är förbi. Den är så kort. Det blir så stressigt. Man MÅSTE vara ute och ha njuta av solen, vädret, värmen och alla somriga aktiviteter. Det tar på krafterna. Men man gör det. För man måste. Innan man vet ordet av det är sommaren borta. Har vädret vart bra, måste man ju ha en solbränna att visa upp, annars kunde man lika gärna vart förutan sommaren.

Nu är den över. Visst, det är fortfarande t-shirt varmt om dagarna, men onekligen har något ändrats. Yllekoftan känns inte längre för varm på kvällen.

Den sista veckan har jag även känt mig ledsen lite då och då. Utan särskilt anledning. Utan någon befogat anledning alls faktiskt. Vad är det frågan om? En liten höstdeppis på gång eller? Med en märkbart försvinnande solbränna, försvinner även livslusten. Plötsligt känner jag mig jättelåg. Plötsligt tycker jag inte om mig själv. Plötsligt känns allt så meningslöst, och plötsligt försvinner känslan av att veta vem jag är. Jag vet inte längre vad jag vill med mitt liv. Inget känns kul, inget lockar. Det enda man ser i horisonten är ändlösa dagar som man måste ta sig igenom med en förhoppning om att svaret finns på andra sidan.

Undrar om livslusten finns i huden då. Ju mer solbränna, ju bättre humör?

Suck.

Hurra.

För mig. Suck.

Jävla bajsstatistik.

Jävla bajsdator.

Jävla bajsuppsats.

Jävla bajsväder.

Jävla bajsjobb.

Jävla bajsdag.

Jävla bajstillvaro.

Tillhör man mina kiropraktiska omgivningar skulle man kunna tro att detta inlägg handlar om kiropraktisk teknik.

Men icke.

Mycket i livet handlar om att anpassa sig. Til varandra, till vardagen, till jobbet, till ett schema, till dygnsrytmen etc.
Jag kan förstå att man måste kunna anpassa sig något för att kunna passa in i samhället, men faktum är att det känns som att allt jag gör om dagarna är att anpassa mig.

Först ska man anpassa sig till skolan som genomgår en utredning från Högskoleverket eller nåt, så de har inte tid med vår uppsats. De har preliminärt skjutit fram inlämningen en månad, men inga datum är än så länge spikade. Vi får helt enkelt anpassa oss. När skolan finner det för gott, får man avboka det man eventuellt hade inbokat så att man kan få lämna in, opponera på, försvara, lämna in slutversion och bli färdig skiten någon gång.

Sen är det den helvetes statistiken som måste göras i förbindelse med arbetet. Det finns två som hjälper oss/ska hjälpa oss med den. Den ena ska jag träffa idag och då jag frågade igår när det passar för henne att träffas, sa hon att vi får höras idag. Så jag sitter här och anpassar mig så att jag på ett ögonlock ska hoppa ut ur dörren och ta mig till henne när hon väl kommer på att det passar för henne. 

Den andra statistiksnubben är inte bättre. Jag skickade ett mail igår och frågade när han hade möjlighet att träffa oss. Jag skrev inget om den här veckan eller nästa, och på det sättet fick han en möjlighet att välja ganska fritt, och kanske till och med komma med flera alternativ. Men nej. Det passar för honom imorgon kl. 14. Varken mer eller mindre. Sen frågar han när det passar för oss. Som om det betyder något? Det passar för honom imorgon kl. 14. Punkt. Då är det väl inte så mycket mer att säga om den saken? Då blir det imorgon kl. 14. Nu är det så att jag råkar fylla år imorgon, och därför är jag nog lite extra bitterfitta över att jag måste anpassa mig till honom.

Dessutom har jag nu också skaffat mig jobb. Ett jobbigt jobb där man sliter arslet av sig för att göra andra nöjda. Där också får man anpassa sig. När passar det dem att jag får komma och jobba? Dessutom är det schemum-flexiblum-tendenser där. En av mina kompisar som jobbar där får veta tidigast dagen innan när hon jobbar dagen efter. I och för sig säger hon att detta bara är temporärt då folk fortfarande är på semester och hela stället förmodligen fortfarande är lite i semestermodus och det är svårt att skriva ut några ordentliga scheman. Men ändå. Jag hoppas i fortsättningen att man kanske kan få veta någon vecka i förväg hur ens schema ser ut så att man kan lyckas planera in lite saker UTOM jobbet. Men jag anpassar mig. Det är trots allt ett jobb. Jag får trots allt betalt för att jobba arslet av mig, utan att behöva torka rumpor för en gångs skull. Så jag anpassar mig.

Nu har jag ju också flyttat in med min pojkvän. Man går från att bo själv i en liten etta där man bestämmer allt och inte behöver anpassa sig till något eller någon, till att flytta in i en lägenhet där i princip allt blir gemensamt. Och jag anpassar mig ska ni veta. Anpassar mig som järnet. Missförstå mig rätt, han anpassar sig nog också järnet. Jag vet att jag nog inte är den enklaste människan att bo ihop med. Inte har han heller uttryckt att jag måste ändra några beteenden och anpassa mig, men man måste ju. Så man gör. Man anpassar sig. Hela tiden. 

Nu är jag trött. Jag är så fruktansvärt trött. Och det värsta är att om jag just nu fick strunta i allt och göra exact vad jag ville, så skulle jag förmodligen fortsätta göra samma sak. Därför att jag helt enkelt inte vet vad jag vill. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, vart jag vill bo, vad jag vill göra, vem jag vill umgås med eller något annat struntish-strunt. 

Jag är så anpassad att jag inte ens har någon vilja kvar.  

Det känns ganska spännande att se tunnelbanan åter igen susa förbi uppe på spåren efter fem månaders uppehåll.

Small minds, simple pleasures.

Tror detta caféjobb kan bli ganska så krävande. Förhoppningsvis blir det också roligt och givande.

Nu är helgen slut.

Vidare uppsatsering och caféjobbande imorgon.

God natt på er. Jag hoppas på att få sova inatt. Hoppas även på att få sova gott.

Pöss

Idag är det lördag. Det betyder att jag får äta vad jag vill och hur mycket jag vill.

Det är helt sjukt att man bara efter två veckor ska tåla så mycket mindre mat. Sanslöst! Har ju handlat in värsta tacosmiddagen, men thailunchen vid två, två nävar chips och kanske ett hekto naturgodis fem timmar senare är jag proppmätt. Kommer inte finnas en chans att jag orkat med en  maffig burrito sen. Och jag som kunde äta denna mängd en helt vanlig vardag utan att känna mig speciellt mätt överhvuudtaget. sjuuuuuuuukt.....

Annars jobbade jag första gången igår på cafét. Det var intressant. Jag hoppas att det ska bli kul att kunna jobba där en god stund framöver. Mysigt med fikalukten omkring en.

Trädet som igår misshandlades på gräsmattan där ute ligger nu igen. Dött.

Det jobbiga är att getingarna är Stockholms svar på gamar. De svärmar i hundratals där ute. Tyvärr betyder detta att min  balkong har blivit en rastplats. Och om balkongdörren är öppen, är även lägenheten en liten rastplats. Det är omöjligt! Denna lägenhet är fan inget  hotell!

Dra åt helskotta!

Det står ett gäng australiensare ute på gräsmattan. De misshandlar träden. Och bråkar något alldeles fruktansvärt.

Ingen lugn i uppsatsvärlden här inte.

Jag är så fruktansvärt trött i huvudet. Efter tre-fyra timmar med uppsatsskrivande känns det som att jag har varit vaken ett dygn och behöver sova NU.

Då jag var yngre och gick i den obligatoriska skolan, kommer jag ihåg att det var så varje år. Den första veckan i skolan var man helt väck varje eftermiddag och kunde knappt tenka ut användbara meningar för att göra sig förstådd. Det är samma sak nu. Den första veckan med skrivande. Det tar verkligen på krafterna att vara tvungen att analysera var minsta detalj i vad man skriver. Inte bara vad man skriver rätt innehållsmässigt och att det följer en röd tråd, utan hur man ordlägger sig, att det inte blir kaka på kaka, utan kort, konsist och korrekt. Det är helt enkelt förödande för min hjärna.

Tur att jag har den här bloggen då jag inte ens behöver bry min om att korrigera stavfel.

Nu ska jag stupa i soffan och kaka med SATC en liten stund. Hej på er!

Jag är så oändligt trött. Vill bara sova, sova, sova, sova.

Det är ett skönt väder att sova i. Mysväder. Inomhusväder.

Uppsatsväder? Yeuch.

In Ståckhålm. Det är skönt. Denna helg ska njutas. Göra lite vad man villoch ta det lugnt.

Detta blir bra!