Pandora's Ask

Det är jag det. Verkligen.

Idag skulle jag ta mig till en arbetsintervju. Jag skulle åka till Ropsten och sedan ta en buss ut till Lidingö. Denna resa har jag ju tagit ett tusentals gånger om man säger så. Intervjun var kl. 13, men den jävla bussen från Ropsten åkte bara var 20e minut. Det vill säga att den var framme vid stoppet där jag skulle gå av för intervjun antingen kl. 1241 eller 1301. Kändes lite non chalant att dyka upp till arbetsintervjun 3 minuter försenad, så jag satsade på bussen som skulle vara framme 1241 istället.

Sedan kommer bloopen. Jag undrar vart i helvete min hjärna befann sig då jag råkade kliva på Mörby Centrum tåget istället för Ropstentåget. Misstaget uppmärksammades ej förrän jag med en liten chock befann mig på tunnelbanastation Stadion. Jag sprang över till motgående tåg, missade det med en dryg sekund och fick vänta fem minuter tills nästa skulle komma.

Jag stod där på platformen och väntade med mitt sudoku i ena handen och en penna i den andra och skämdes över hur jävla korkad jag var. Jag skulle missa den där jävla bussen och nästa skulle inte vara framme förrän 1301. Shait!

Jag försökte tänka på annat och koncentrera mig lite om min sudoku. Helt plötsligt kände jag en konstig smak i munnen. Hmm..Jag bet på min penna. Realisationen slog till med ett blixtslag. Jag hade gjort en Rachel. Ni vet, i det där vänneravsnittet när hon kommer på en jobbintervju med blått i och runt hela käften. Paniken slog till: Hur illa var det? Utan spegel var det liksom inte så mycket jag kunde göra. Speglade mig dock i mobilskärmen och lyckades (tror jag) att avvärja en smärre katastrof inför kommande mötet. Puh.

Tänkte ni ville veta detta bara. Att jag är en idiot alltså. Fast det visste ni kanske redan ändå.

Och ifall ni undrade hur det gick med intervjun? Jag börjar på måndag. Jo, jag lyckades nog övervinna honom med min överväldigande charm och fantastiska väsen. Så är det nog. Hoppas det blir bra bara.

Pöss.