Äntligen?
Den är inlämnad. Exact 13.58 idag skickade jag in den. Uppsatsen alltså, för den som inte riktigt fattade vad jag syftade till.
Det känns lite overkligt. Eller, om jag ska vara ärlig, så känns det faktiskt inte alls. Jag vet varken från eller till. Den är inlämnad. Nu kan man inget mer göra förrän efter opponeringen. Ett tiotal människor ska nu läsa och sedan dömma den sönder och samman. Men det kommer gå bra. Det kommer ordna sig till slut. Helt enkelt för att det måste.
Tillsammans sex timmar har jag suttit i söndags och idag och nitat igenom arbetet. Fullständigt manisk var jag i letande efter småfel. Men det var väl ta mig fan tur att jag är så jävla hopplöst neurotiskt då det var fel i allt man kan tänka sig. Men nu har jag fixat det. Hoppas jag. Jag har kollat så att fotnötterna stämmer över lag, jag har kollat så att de stämmer med källförteckningen, jag har ändrat i diagram som inte stämde överens med texten, jag har kollat över innehållsförteckning och ändrat de sidor som blev fel samt att jag har kört en sista stavningskontroll och korrigerat så basala saker som felstavning. Tack och lov är det gjort. Jag hade skämts ihjäl om jag suttit där på opponeringen och fått alla dessa typiska fel upptryckt framför näsan på mig i visshet om att jag åtminstonde inte ens hade försökt leta efter dem.
Haha...Nu kan den neurotiska äntligen vila pyttelite. Det har hon gjort med en tung jävla löprunda. Nu blir det dusch och stretch, samt en liten matbit innan jag måste springa iväg till stan för att assistera sambon med inköp av tallrikar och glas på Duka.
Länge leve vardagslivet!
Det känns lite overkligt. Eller, om jag ska vara ärlig, så känns det faktiskt inte alls. Jag vet varken från eller till. Den är inlämnad. Nu kan man inget mer göra förrän efter opponeringen. Ett tiotal människor ska nu läsa och sedan dömma den sönder och samman. Men det kommer gå bra. Det kommer ordna sig till slut. Helt enkelt för att det måste.
Tillsammans sex timmar har jag suttit i söndags och idag och nitat igenom arbetet. Fullständigt manisk var jag i letande efter småfel. Men det var väl ta mig fan tur att jag är så jävla hopplöst neurotiskt då det var fel i allt man kan tänka sig. Men nu har jag fixat det. Hoppas jag. Jag har kollat så att fotnötterna stämmer över lag, jag har kollat så att de stämmer med källförteckningen, jag har ändrat i diagram som inte stämde överens med texten, jag har kollat över innehållsförteckning och ändrat de sidor som blev fel samt att jag har kört en sista stavningskontroll och korrigerat så basala saker som felstavning. Tack och lov är det gjort. Jag hade skämts ihjäl om jag suttit där på opponeringen och fått alla dessa typiska fel upptryckt framför näsan på mig i visshet om att jag åtminstonde inte ens hade försökt leta efter dem.
Haha...Nu kan den neurotiska äntligen vila pyttelite. Det har hon gjort med en tung jävla löprunda. Nu blir det dusch och stretch, samt en liten matbit innan jag måste springa iväg till stan för att assistera sambon med inköp av tallrikar och glas på Duka.
Länge leve vardagslivet!
Kommentarer
Trackback