Pandora's Ask

Imorgon ska man sättas på prov. Så in i helvete rejält. Jag tror och hoppast att det kommer gå bra. Nu får man bevis för det arbetet man lagt ner genom tre år. Vare sig man lagt ner massor av blodslit eller inte. Man kan väl bara hoppast att man lagt ner tillräckligt. Som Martin sa; 3 år på 3 timmar. Och det stämmer ju. Kan man verkligen utvärdera en människas kompetens inom ett ämne på tre timmar? Jag är faktiskt mer orolig för den praktiska delen på onsdag. Jag hade velat att allt skulle vara över på en och samma dag. att man fick göra den teoretiska delen på förmiddagen och sedan den praktiska delen efter lunch. Så att man inte ens hinner tänka.

Jag försöker överbevisa mig själv om att det inte är världens undergång om jag blir underkänd. Dessutom har jag varit jätteduktig på att förtränga ångesten och oron inför den här tentan. Har nog aldrig varit så lugn någonsin. Just nu känner jag dock att jag är orolig....Lite orolig...Alt ligger och trycker i bröstet. Och det värsta är att efter tentan imorgon måste man fokusera vidare på den praktiska delen. Även fast jag inte varit så stressad ytligt, märker jag att jag har varit ostabil i humöret. Jag kan sätta mig ner och börja gråta för ingenting. Dessutom svänger humöret upp och ner, och jag känner mig super-sårbar ena ögonblicket och sedan super-stark det nästa. Idag började jag gråta på tunnelbanan. Helt plötsligt kände jag mig så fruktansvärt ensam. Som att det inte var en enda människa i hela världen som brydde sig om mig. Sedan gråt jag i telefonen då någon sa att de ville krama om mig. Eftersom att jag undertryckt all stress i förhållande till skolan, måste det väl komma ut någon annanstans. Jag hoppast jag blir återställd efter onsdag. Det vore rätt skönt.

Jag önskar alla mina kollegor ett stort lycka till inför morgondagen. Kom ihåg att vi är ju bäst! Och det är just det att vi inte tror att vi är det som gör att vi är det.

Ännu en gång citerar jag Pigis; Imshallah - Om Gud Vill.