Nu smäller det...

Och rejält denna gång. Jag vaknade 06.40 imorse. Tyra låg på madrassen på golvet och sov sin sötaste. Det var lika bra att kliva upp. Nu har jag ju haft jättegott om tid på morgonen, så förmodentlig resulterar detta i att jag måste rusa till skolan. Så är det alltid, så jag ska förhålla mig kort. Jag tackar för de fina kommentarerna jag fått, det värmer djupt nere i Truncus Cor.  
Status quo: Det blir många djupa andetag. Jag försöker inte tänka på det överhuvudtaget, fast lättare sagt än gjort. Som min käre Helena skrev till mig; går det vägen så går det vägen. Det finns inget att göra åt nu. Det bästa vore om jag trodde att jag kunde. iaf på teknikdelen. Då skulle jag nog stilla mycket starkare. Men men...tacksam är jag iaf för att jag brukar vara rätt så stark på praktiska/muntliga saker.

Det är inte världens undergång om jag inte klarar mig. Men det känns konstigt hur rästen av världen kan vara så lugn idag. HALLÅ?!?!!? VI SOM GÅR I TREAN PÅ SKHS HAR JU PREKLINISKT PROV IDAG!!!! VARFÖR STÅR INTE DET I NYHETERNA?!!?
Det som är så viktigt för oss är ingenting för någon annan. Det känns konstigt! Detta är vilken som helst annan tisdag för miljarder av människor. Men det hjälper mig att tänka att om jag inte klarar mig, så är det okej. DET ÄR INTE VÄRLDENS UNDERGÅNG! Jag tror nog mest att det är min stolthet kommer ta kraftigt stryk om jag inte klarar mig. "Nu fick alla veta att jag inte duger". Klasskamrater, vänner, och framförallt Mamma och Pappa! Usch, vik från mig du hemska tanke! Just det vore svårt att svälja för min del. Men då gäller det ju att tänka att man inte gör detta provet för någon annan än sig själv. Och jag måste faktiskt inte bevisa något för någon. 

Önskar jag kunde följa mina egna ord. ibland. som just nu. det vore mycket trevligt. 

Lycka till alla kollegor! Jag hoppast vi alla går därifrån segrande. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback