Mardröm
Hade mardröm natt till idag. Den var riktigt otäck, och jag kunde bara inte fatta hur tacksam jag var då jag vaknade mitt i natten och förstod att detta bara var en väldigt obehaglig dröm.
Jag gick uppför en slingrig, asfalterad promenad/cykelväg. Allt var disigt och grått omkring mig, och här och vart kunde jag se nakna grenar som stack ut från dimman. Känslan i mig var lite ångestladdat och mmycket obehaglig.
Plötsligt kommer en liten tjej springande förbi mig. Hon är ungefär 8-10 år gammal, mulatt, smal, svart- och gråklädd, och ansiktet är draget av ångest och en nästan desperat rädsla. Hon springer upp ett litet stycke framför mig. En till tjej dyker upp brevid henne. Denna är hennes lillasyster, också hon smal, svart-och gråklädd, mulatt och även denna rädd och sorgsen i ansiktet. Den största tjejen försöker skydda sin lillasyster mot någon, de försöker springa ifrån någon. En man med latinoutseende kommer springande förbi mig nu. Han hinner i kapp tjejerna. Han är deras pappa. Den äldsta tjejen försöker desperat att hålla honom undan sig och sin yngre syster. Hon slår efter honom.
Jag känner hur jag tycker att detta är fruktansvärt obehagligt och jag vill bara gå där ifrån. Rymma bort så fort som möjligt. Fortare går jag så jag kommer förbi de. De har med sig en hund också. En gyllen golden retriever. Han är tjejernas. I det jag går förbi och försöker komma bort från stället, är dimman fortfarande tät, men röda radhus börjar dyka upp på vardera sida och framför mig på vägen. Samma hur obehaglig situationen med fadern och småtjejerna var, så är det något i mig som säger mig att jag måste vända mig om. Jag gör det och ser hur fadern lägger sig över en av tjejerna. Han klär av de. Jag börjar gå tillbaka, nu helt hysterisk. "VAD GÖR DU?!", skriker jag. Jag samlar mod och går närmare. Pappan ligger ner på backen och våldtar sin yngsta dotter. De är alla nakna. Jag skriker helt hysteriskt och panikartad på hjälp och börjar släpa pappan efter håret bort ifrån sina döttrar. Jag ser hur folken i radhusen tittar över sina röda dörrar (som dörrar på ett omklädningsrum; svängdörrar med hål uppe och nere så man kan se fötter och halva huvudet), men ingen kommer för att hjälpas. Allihopa står de där och ser vad som försiggår utan att lyfta ett finger. Jag känner mig så hjälplös mitt uppe i allt hysteriet. Jag skriker och fattar inte hur folk inte kan hjälpa. Två små oskyldiga tjejer lider, och ingen vill blanda in sig, ta ansvar eller hjälpas åt. Jag ringer på en av dörrklockorna, och då hör jag en medelålders kvinna som säger "jaha, det var ju typiskt att det var just min ringklocka!". Jag vet inte vad som händer, men mitt i allt kaos dör fadern. Jag ser inte vem som gör det, och hör inget, men jag ser två kulhål i bröstet på honom, och blodet börjar rinna. Av någon anledning håller jag honom fortfarande i håret och ser hur jag sliter bort stora, mörka hårtussar från hans huvud. Mitt i allt ser jag hur hundet skakar och är helt i chock. Jag kramar om honom och försöker lugna ner den och kommer ihåg att jag tänker att den nog behöver hjälp och vårdnad efter detta.
Sedan vaknade jag i min säng.
Jag har aldrig känt en sådan smärta, hjälplöshet, hysterisk känsla och ångest på en och samma gång. Då jag vaknade skakade jag, och då jag efter några ögonblick förstod att det bara hade varit en hemsk dröm, kände jag en lättnad så stor att det var helt otroligt. Jag vände mig om i sängen och lade mig helt intill Micke. Han lade armen omkring mig och frågade vad som var på tok.
Detta var andra drömmen på lite mer än en vecka som jag skulle beteckna som mardrömskategorisk. Jag gillar inte denna utvecklingen; Jag som aldrig i prinsip haft mardrömmar, inte ens särskilt mycket då jag var liten, börjar helt plötsligt få den ena ångestladdade mardrömmen efter den andra bådar inte gott..
Hjälp?
Jag gick uppför en slingrig, asfalterad promenad/cykelväg. Allt var disigt och grått omkring mig, och här och vart kunde jag se nakna grenar som stack ut från dimman. Känslan i mig var lite ångestladdat och mmycket obehaglig.
Plötsligt kommer en liten tjej springande förbi mig. Hon är ungefär 8-10 år gammal, mulatt, smal, svart- och gråklädd, och ansiktet är draget av ångest och en nästan desperat rädsla. Hon springer upp ett litet stycke framför mig. En till tjej dyker upp brevid henne. Denna är hennes lillasyster, också hon smal, svart-och gråklädd, mulatt och även denna rädd och sorgsen i ansiktet. Den största tjejen försöker skydda sin lillasyster mot någon, de försöker springa ifrån någon. En man med latinoutseende kommer springande förbi mig nu. Han hinner i kapp tjejerna. Han är deras pappa. Den äldsta tjejen försöker desperat att hålla honom undan sig och sin yngre syster. Hon slår efter honom.
Jag känner hur jag tycker att detta är fruktansvärt obehagligt och jag vill bara gå där ifrån. Rymma bort så fort som möjligt. Fortare går jag så jag kommer förbi de. De har med sig en hund också. En gyllen golden retriever. Han är tjejernas. I det jag går förbi och försöker komma bort från stället, är dimman fortfarande tät, men röda radhus börjar dyka upp på vardera sida och framför mig på vägen. Samma hur obehaglig situationen med fadern och småtjejerna var, så är det något i mig som säger mig att jag måste vända mig om. Jag gör det och ser hur fadern lägger sig över en av tjejerna. Han klär av de. Jag börjar gå tillbaka, nu helt hysterisk. "VAD GÖR DU?!", skriker jag. Jag samlar mod och går närmare. Pappan ligger ner på backen och våldtar sin yngsta dotter. De är alla nakna. Jag skriker helt hysteriskt och panikartad på hjälp och börjar släpa pappan efter håret bort ifrån sina döttrar. Jag ser hur folken i radhusen tittar över sina röda dörrar (som dörrar på ett omklädningsrum; svängdörrar med hål uppe och nere så man kan se fötter och halva huvudet), men ingen kommer för att hjälpas. Allihopa står de där och ser vad som försiggår utan att lyfta ett finger. Jag känner mig så hjälplös mitt uppe i allt hysteriet. Jag skriker och fattar inte hur folk inte kan hjälpa. Två små oskyldiga tjejer lider, och ingen vill blanda in sig, ta ansvar eller hjälpas åt. Jag ringer på en av dörrklockorna, och då hör jag en medelålders kvinna som säger "jaha, det var ju typiskt att det var just min ringklocka!". Jag vet inte vad som händer, men mitt i allt kaos dör fadern. Jag ser inte vem som gör det, och hör inget, men jag ser två kulhål i bröstet på honom, och blodet börjar rinna. Av någon anledning håller jag honom fortfarande i håret och ser hur jag sliter bort stora, mörka hårtussar från hans huvud. Mitt i allt ser jag hur hundet skakar och är helt i chock. Jag kramar om honom och försöker lugna ner den och kommer ihåg att jag tänker att den nog behöver hjälp och vårdnad efter detta.
Sedan vaknade jag i min säng.
Jag har aldrig känt en sådan smärta, hjälplöshet, hysterisk känsla och ångest på en och samma gång. Då jag vaknade skakade jag, och då jag efter några ögonblick förstod att det bara hade varit en hemsk dröm, kände jag en lättnad så stor att det var helt otroligt. Jag vände mig om i sängen och lade mig helt intill Micke. Han lade armen omkring mig och frågade vad som var på tok.
Detta var andra drömmen på lite mer än en vecka som jag skulle beteckna som mardrömskategorisk. Jag gillar inte denna utvecklingen; Jag som aldrig i prinsip haft mardrömmar, inte ens särskilt mycket då jag var liten, börjar helt plötsligt få den ena ångestladdade mardrömmen efter den andra bådar inte gott..
Hjälp?
Kommentarer
Trackback