Pandora's Ask

Jahopps! Då var den första riktiga måndagen här då man ska börja leva ett nytt och bättre liv. Soffpotatisen ska försvinna till fördel för en smalare, lenare, nyttigare och mer aktiv Heidi.
Så långt har jag sovit dåligt och klivit upp relativt sent. Jag har ätit lite frulle och bookat tvättstuga. Ska egentligen träna ikväll kl. 18, så får vi väl se om jag pallar mig dit. Nu måste jag sortera tvätten, diska, städa, och försöka få på mig ett glatt, motvierat humör innan jag ska åka pulka kl. 12 med de andra. Jag känner mig helt enkelt ointresserad av allt. Inget fristar, inget låter kul. Så därför tvingar jag mig till pulkaåkningen, och jag ska tvinga mig på gymmet sen, och jag ska tvinga mig att göra saker som jag blir medbjuden på så länge jag behöver tvinga mig själv att göra det. Jag känner nämligen igen denna situationen från ett tidigare tillfälle. Världen tappar sina färger, och allt känns likgiltigt. Inget är roligt, och inget smakar. Allt är bara grått, och livlöst. Mer och mer knoppar man av alla rosor omkring en och väljer ett liv i isolerat form. Man orkar inte och vill inte ta sig utanför dörren mer än att man kan komma hem snabbt och enkelt om man blir trött.
Men inte denna gången. Denna gång vägrar jag förlora färgerna. Jag vägrar tappa bort livslusten. Därför har jag bestämt mig för att tvinga mig själv. Dessutom ska jag intala mig själv att det ska bli så fantastiskt roligt! Sedan ska jag träna, för det kommer jag må så bra av. Massor av glädjeshormoner som fyller upp min hjärna och får mig att se ljusare på livet. Som Dr. Phil en gång sa; You need to start getting excited about your life! Det hjälpte mig för ett år sedan, och det ska hjälpa mig nu.