Konstigt..
..beteende verkar fånga in mig om dagarna. Som att jag beteer på ett sätt som inte egentligen stämmer överens med mina känslor..Jag förstår inte vad som är fel på mig! Antagligen är det väl bara det att ha fastnat i ett mönster.
Annars har jag funderat mycket sista veckan över mitt yrkesval. Efter psykologikursen vi hade har jag tänkt mycket på det. Det var en bra kurs, framför allt för att få lite insikt i mig själv om inget annat. Speciellt detta om krishantering. Dessutom tror jag att jag skulle bli en duktigare psykolog än vad jag kommer bli en kiropraktor. I det stora och det hela, handlar det för det mesta om samma sak; Man letar efter dysfunktioner, och därefter kärnan till dysfunktionen. Sedan går det ut på att ta bort kärnan till problemen och förhoppningsvis kunna ta bort dysfunktionen. På något sätt känns det som att jag skulle passa bättre i psykologin än kiropraktiken. Jag vet inte om detta är för att jag faktiskt skulle passa bättre som psykolog, eller om det är för att man blockerar upp sig på kiropraktiken som känns så stort och svårt att få in i system. Det kanske skulle kännas likadant om jag satt i motsatt situation.
Jag tröstar mig med att jag är ung. Om jag vill företa ändring av yrkesval sen, kan jag väl det. Kanske jobba mig igenom studierna som kiropraktor. Haha. Knappast. Får väl hellre vidareutbilda mig i den gren jag redan valt. Man kan ju göra så mycket med detta ämnet - mer än vad man kan i psykologin tror jag nog. Hittils vill jag vidareutbilda mig i idrottsskador, rehabilitering, akupunktur, kinesiologi + lite flummigare saker som jag inte tror egnar sig på tryck här ;)
Vi får väl se vilka vändningar livet tar sen. Nu gäller det antar jag att göra mig färdig med det jag håller på med här.
Om jag någonsin skulle våga följa mitt hjärta, förmodar jag att mitt liv skulle se lite annorlunda ut. Val som känns svåra, skulle nog bli enklare om man vågade vara ärlig med sig själv.
Annars har jag funderat mycket sista veckan över mitt yrkesval. Efter psykologikursen vi hade har jag tänkt mycket på det. Det var en bra kurs, framför allt för att få lite insikt i mig själv om inget annat. Speciellt detta om krishantering. Dessutom tror jag att jag skulle bli en duktigare psykolog än vad jag kommer bli en kiropraktor. I det stora och det hela, handlar det för det mesta om samma sak; Man letar efter dysfunktioner, och därefter kärnan till dysfunktionen. Sedan går det ut på att ta bort kärnan till problemen och förhoppningsvis kunna ta bort dysfunktionen. På något sätt känns det som att jag skulle passa bättre i psykologin än kiropraktiken. Jag vet inte om detta är för att jag faktiskt skulle passa bättre som psykolog, eller om det är för att man blockerar upp sig på kiropraktiken som känns så stort och svårt att få in i system. Det kanske skulle kännas likadant om jag satt i motsatt situation.
Jag tröstar mig med att jag är ung. Om jag vill företa ändring av yrkesval sen, kan jag väl det. Kanske jobba mig igenom studierna som kiropraktor. Haha. Knappast. Får väl hellre vidareutbilda mig i den gren jag redan valt. Man kan ju göra så mycket med detta ämnet - mer än vad man kan i psykologin tror jag nog. Hittils vill jag vidareutbilda mig i idrottsskador, rehabilitering, akupunktur, kinesiologi + lite flummigare saker som jag inte tror egnar sig på tryck här ;)
Vi får väl se vilka vändningar livet tar sen. Nu gäller det antar jag att göra mig färdig med det jag håller på med här.
Om jag någonsin skulle våga följa mitt hjärta, förmodar jag att mitt liv skulle se lite annorlunda ut. Val som känns svåra, skulle nog bli enklare om man vågade vara ärlig med sig själv.
Kommentarer
Trackback