Praktik
Så var man tillbaka i Norge för att ha de förhoppningsvis tre sista veckorna praktik jag behöver för att få godkänt detta i min utbildning.
Denna vecka ska jag ha praktik i internmedicin.
Idag har jag varit på dialysavdelningen och följt tre stycken patienter som får dialys i fem timmar, tre gånger i veckan pga njursvikt av olika orsaker. Dialys är en ganska fiffig behandling där patienterna blir uppkopplade till en komplicerad maskin som helt enkelt renar deras blod för giftstoffar, reglerar saltbalansen, och tömmer de för vätska som de pga njursvikten inte själv kan filtrera igenom njurerna och kissa ut. Patienterna kissar lite eller inget själva. Varje gång en patient kommer in för dialys, måste de väga sig innan och efter dialysen. Innan dialysen vägs de för att bedömma hur mycket vätska som ska dras från deras blod (de flesta som går varannan dag behöver tömmas för ungefär tre liter vätska, som sagt för att de inte kan kissa ut något själva). Sedan väger de sig efter de har haft dialysen för att se vad deras normalvikt är. Detta kallas torrvikt. Sedan nästa gång de kommer och vägs igen innan dialysen, så bestäms hur mycket vätska som ska dras medan dialysen pågår ut ifrån hur mycket de gått upp i vikt sedan senaste torrvikt.
Patienterna som får dialys har antingen en kateter eller något som kallas fistel. Katetern är fäst uppe på höger sida av bröstkorgen. Denna har opererats in i en ven och har två stycken utgångar. En fistel är helt enkelt en operation som görs i underarmen eller överarmen där man syr ihop en ven och en artär så att det blir en jättestor ådra. i Denna ådra sticker man två hål i olika höjder som fungerar som utgångshål.
När de kopplas till dialysapparaten fästes två slanger i utgångshålen. Den ena slangen kallas artärslang och den andra kallas venslang. Från artärslangen dras blodet ut av kroppen och igenom slangen som förs igenom de olika delar av dialysapparaten. Blodet går här igenom olika filter som ska fånga upp slaggprodukterna och extravätskan som ska filtreras ut. Samtidigt som blodet förs igenom olika filter, finns en reningsvätska bestående av en starkt sur vätska, en bikarbonatvätska (som är starkt basisk), och renat vatten som också hjälper till att rena blodet samt reglerar syra-bas-balansen. När blodet har gått igenom hela dialysapparaten förs den sedan igenom en sista filter som kollar att det inte finns blodproppar och liknande innan det förs tillbaka till kroppen igenom det som kallas venslangen. På detta sättet filtreras blodet genom dialysapparaten många gånger inom de 4-5 timmar som patienterna sitter där.
Den ena patienten jag träffade idagfick njursvikt under sin graviditet för två år sedan. Hon hade för mycket proteiner i blodet som förstörde njurfunktionen (jag fick ingen riktig förklaring till varför..). Den andra patienten hade diabetes, haft hjärnblödning och lite annat som ledde till njursvikten Den tredje var lite svår att prata med eftersom han var lite dement, så där har jag ingen aning.
Njurerna är ett ganska så fint organ, och de kan klara sig helt fint på så lite som 25% av normalfunktion. Kroppen är rätt duktig på att kompensera för lägre njurfunktion. De som får dialys har en njurfunktion på under 10%.
Vissa av patienterna som får dialys är kroniker som väntar på transplantationer. De pratade idag om en patient som föddes med njursvikt och sedan detta har fått njurtransplantation fyra gånger. Nu förra veckan fick han den hittils femte njuren. Den stod han i transplantationskö för att få i över sju år. Hela denna tiden har han varit tvungen att få dialys fem-sex dagar i veckan. Nu efter operationen som gick jättebra, har han inte behövt dialys, utan kan kissa själv, promenera och fungerar bra. Sjuksköterskorna på avdelningen som givetvis lär känna sina patienter mycket väl igenom de ibland tusentals gångerna som de är där, blir alldeles till sig varje gång någon får en njure och klarar sig väl sedan. Inte alla transplantationer är så vällyckade.
Det finns ju en hel del patienter som är kroniker, men ändå inte kan få en transplantation. Detta för att de ofta har så många andra sjukdomar och deras kroppar skulle inte palla av operationen eller den omfattande behandlingen som tillkommer efter operationen med immunsuppimerande mediciner (immunsupprimerande mediciner trycker ner immunförsvaret. Detta för att immunförsvaret inte ska uppfatta det nya organet som främmande och därmed stöta bort och förstöra det).
Kanske inte så himla intressant för någon att läsa detta. Själv tyckte jag det var ganska kul idag. Lärde mycket nytt och det är kul att få veta lite mer om något man inte kunde särskilt mycket om.
Imorgon ska jag följa en sjuksköterska på njuravdelningen. Detta är patienter som ligger inne på avdelningen och vårdas för olika tillstånd som har med njurerna att göra. Vi får väl se, men hoppas det blir roligt och givande!
Denna vecka ska jag ha praktik i internmedicin.
Idag har jag varit på dialysavdelningen och följt tre stycken patienter som får dialys i fem timmar, tre gånger i veckan pga njursvikt av olika orsaker. Dialys är en ganska fiffig behandling där patienterna blir uppkopplade till en komplicerad maskin som helt enkelt renar deras blod för giftstoffar, reglerar saltbalansen, och tömmer de för vätska som de pga njursvikten inte själv kan filtrera igenom njurerna och kissa ut. Patienterna kissar lite eller inget själva. Varje gång en patient kommer in för dialys, måste de väga sig innan och efter dialysen. Innan dialysen vägs de för att bedömma hur mycket vätska som ska dras från deras blod (de flesta som går varannan dag behöver tömmas för ungefär tre liter vätska, som sagt för att de inte kan kissa ut något själva). Sedan väger de sig efter de har haft dialysen för att se vad deras normalvikt är. Detta kallas torrvikt. Sedan nästa gång de kommer och vägs igen innan dialysen, så bestäms hur mycket vätska som ska dras medan dialysen pågår ut ifrån hur mycket de gått upp i vikt sedan senaste torrvikt.
Patienterna som får dialys har antingen en kateter eller något som kallas fistel. Katetern är fäst uppe på höger sida av bröstkorgen. Denna har opererats in i en ven och har två stycken utgångar. En fistel är helt enkelt en operation som görs i underarmen eller överarmen där man syr ihop en ven och en artär så att det blir en jättestor ådra. i Denna ådra sticker man två hål i olika höjder som fungerar som utgångshål.
När de kopplas till dialysapparaten fästes två slanger i utgångshålen. Den ena slangen kallas artärslang och den andra kallas venslang. Från artärslangen dras blodet ut av kroppen och igenom slangen som förs igenom de olika delar av dialysapparaten. Blodet går här igenom olika filter som ska fånga upp slaggprodukterna och extravätskan som ska filtreras ut. Samtidigt som blodet förs igenom olika filter, finns en reningsvätska bestående av en starkt sur vätska, en bikarbonatvätska (som är starkt basisk), och renat vatten som också hjälper till att rena blodet samt reglerar syra-bas-balansen. När blodet har gått igenom hela dialysapparaten förs den sedan igenom en sista filter som kollar att det inte finns blodproppar och liknande innan det förs tillbaka till kroppen igenom det som kallas venslangen. På detta sättet filtreras blodet genom dialysapparaten många gånger inom de 4-5 timmar som patienterna sitter där.
Den ena patienten jag träffade idagfick njursvikt under sin graviditet för två år sedan. Hon hade för mycket proteiner i blodet som förstörde njurfunktionen (jag fick ingen riktig förklaring till varför..). Den andra patienten hade diabetes, haft hjärnblödning och lite annat som ledde till njursvikten Den tredje var lite svår att prata med eftersom han var lite dement, så där har jag ingen aning.
Njurerna är ett ganska så fint organ, och de kan klara sig helt fint på så lite som 25% av normalfunktion. Kroppen är rätt duktig på att kompensera för lägre njurfunktion. De som får dialys har en njurfunktion på under 10%.
Vissa av patienterna som får dialys är kroniker som väntar på transplantationer. De pratade idag om en patient som föddes med njursvikt och sedan detta har fått njurtransplantation fyra gånger. Nu förra veckan fick han den hittils femte njuren. Den stod han i transplantationskö för att få i över sju år. Hela denna tiden har han varit tvungen att få dialys fem-sex dagar i veckan. Nu efter operationen som gick jättebra, har han inte behövt dialys, utan kan kissa själv, promenera och fungerar bra. Sjuksköterskorna på avdelningen som givetvis lär känna sina patienter mycket väl igenom de ibland tusentals gångerna som de är där, blir alldeles till sig varje gång någon får en njure och klarar sig väl sedan. Inte alla transplantationer är så vällyckade.
Det finns ju en hel del patienter som är kroniker, men ändå inte kan få en transplantation. Detta för att de ofta har så många andra sjukdomar och deras kroppar skulle inte palla av operationen eller den omfattande behandlingen som tillkommer efter operationen med immunsuppimerande mediciner (immunsupprimerande mediciner trycker ner immunförsvaret. Detta för att immunförsvaret inte ska uppfatta det nya organet som främmande och därmed stöta bort och förstöra det).
Kanske inte så himla intressant för någon att läsa detta. Själv tyckte jag det var ganska kul idag. Lärde mycket nytt och det är kul att få veta lite mer om något man inte kunde särskilt mycket om.
Imorgon ska jag följa en sjuksköterska på njuravdelningen. Detta är patienter som ligger inne på avdelningen och vårdas för olika tillstånd som har med njurerna att göra. Vi får väl se, men hoppas det blir roligt och givande!
Kommentarer
Trackback