After rain,
comes sunshine..
Jo, ett par, tre bestämda armar har ryckt upp mig från underströmmen. Nu har jag iaf fått huvudet över vattnet så jag kan andas lite. Sen dyker jag väl säkert ner snart igen. Jag hoppas dock att jag ska få tag i kanten den här gången.
Det är skönt att klarna luften lite. Nu har jag dock börjat på känningar av en rejäl huvudvärk/migrän som verkar vara på gång; spänningarna släpper och då kommer värken. Men det gör inget. Jag har mycket heller fysisk huvudvärk än att inte må så bra.
Vilken lipbebis jag är. Här sitter jag och tjuter om min jävla c-uppsats när det finns psykiskt sjuka galningar som går omkring och mördar 10-åriga flickor.
När allt kommer till allt, är det inte hela världen. Jag är säker på att jag skulle överleva även fast det inte skulle gå att få i ordning. Från och med nu ska jag hålla mig fast i H's osvikliga optimism.
Det är nog rätt bra att vi är så olika individer. Vi har olika styrkor, olika personligheter och olika förhållningssätt. Det är ju faktiskt mycket bra tycker jag. Bara vi lyckas se det positiva i detta, acceptera varandra som individer och helt enkelt acceptera och "embrace" våra skillnader.
Poängen är att jag ska lugna ner mig, förstå att jag aldrig kan kontrollera andra utom mig själv, att jag ska backa och att jag ska ta tag i enbart min egen skit. Inget annat kan jag kontrollera och inget annat kan jag vänta mig heller. Jag måste lita på mig själv så att jag kan lita på universet omkring mig, att allt kommer att ordna sig och att allt kommer gå bra.
Så. Puh.
Jo, ett par, tre bestämda armar har ryckt upp mig från underströmmen. Nu har jag iaf fått huvudet över vattnet så jag kan andas lite. Sen dyker jag väl säkert ner snart igen. Jag hoppas dock att jag ska få tag i kanten den här gången.
Det är skönt att klarna luften lite. Nu har jag dock börjat på känningar av en rejäl huvudvärk/migrän som verkar vara på gång; spänningarna släpper och då kommer värken. Men det gör inget. Jag har mycket heller fysisk huvudvärk än att inte må så bra.
Vilken lipbebis jag är. Här sitter jag och tjuter om min jävla c-uppsats när det finns psykiskt sjuka galningar som går omkring och mördar 10-åriga flickor.
När allt kommer till allt, är det inte hela världen. Jag är säker på att jag skulle överleva även fast det inte skulle gå att få i ordning. Från och med nu ska jag hålla mig fast i H's osvikliga optimism.
Det är nog rätt bra att vi är så olika individer. Vi har olika styrkor, olika personligheter och olika förhållningssätt. Det är ju faktiskt mycket bra tycker jag. Bara vi lyckas se det positiva i detta, acceptera varandra som individer och helt enkelt acceptera och "embrace" våra skillnader.
Poängen är att jag ska lugna ner mig, förstå att jag aldrig kan kontrollera andra utom mig själv, att jag ska backa och att jag ska ta tag i enbart min egen skit. Inget annat kan jag kontrollera och inget annat kan jag vänta mig heller. Jag måste lita på mig själv så att jag kan lita på universet omkring mig, att allt kommer att ordna sig och att allt kommer gå bra.
Så. Puh.
Kommentarer
Trackback