Drunkningsdöden
Själv har jag tacksamt nog aldrig på riktigt vart i närheten av att dö. Inte som jag vet. Och inte genom att drunkna.
Men just nu tror jag att jag kan tänka mig hur det känns att drunkna. I allafall utifrån vad jag har fått beskrivet för mig.
Man har huvudet under ytan, man får ingen luft. Man kämpar med skakiga muskler allt vad man orkar mot en ström som man vet är starkare än man kan orka att stå emot. På trots av alla krafter, sjunker man stadigt ner i mörkret mot bottnen.
Panik, ångest, förtvivlan, ilska.
Man kvävs sakta men säkert.
På väg mot ett mörker man inte kan ta sig ur, är man alldeles själv.
Helt ensam.
Men man kan ju inte tillåta sig att falla helt ner i brunnen. Folk skulle ju rynka på brynen och undra vad fan som är fel på en.
Ge mig hopp. Någon.
Snälla?
Men just nu tror jag att jag kan tänka mig hur det känns att drunkna. I allafall utifrån vad jag har fått beskrivet för mig.
Man har huvudet under ytan, man får ingen luft. Man kämpar med skakiga muskler allt vad man orkar mot en ström som man vet är starkare än man kan orka att stå emot. På trots av alla krafter, sjunker man stadigt ner i mörkret mot bottnen.
Panik, ångest, förtvivlan, ilska.
Man kvävs sakta men säkert.
På väg mot ett mörker man inte kan ta sig ur, är man alldeles själv.
Helt ensam.
Men man kan ju inte tillåta sig att falla helt ner i brunnen. Folk skulle ju rynka på brynen och undra vad fan som är fel på en.
Ge mig hopp. Någon.
Snälla?
Kommentarer
Postat av: Micke
Allt kommer gå hur bra som helst.. *sträcker ner en hjälpande hand under ytan*
Trackback