Pandora's Ask

Idag mina kära, har jag vart kraftansträngningen själv.

Jag har gett mig själv ett ultimatum; Antingen ger du allt och satsar järnet på att detta. Eller så kastar du in handduken och skiter i hela grejen. Hittar något annat att skriva uppsats om.

Inget mer kaosliknande, halvvägsskit nu. Nu gäller det för farao. Detta är min framtid, det måste göras, och då kan det lika gärna göras bra.

Det konstiga är att bara denna ansträngningen jag gjort idag har lett till utvecklingar av förhoppningsvis det positiva slaget. Nu skulle jag kunna slå mig själv hårt för att jag inte lade in denna energin för en månad sedan, men det tänker jag inte göra. Innan påsk var jag som en söndersliten trasa. Jag hade inget att ge. VI hade inget att ge.

Men nu jävlar, nu ska det ses på positivt på saker. Och det ska hända grejjer!

NU ska det ta mig fan samlas försökspersoner så det nästan ryker om det!  

(Tack till M. för peptalken igår kväll. Den såg till att ångesten försvann, och att modet kom fram. Du är ovärderlig!)