Hipp hurra!
..för Helena som fyller 26 år idag (eller igår om man ska vara riktigt nogrann)!
Jag hade den tur att bli inbjuden till kalas hos familjen Hellströms i Teeeeeby. Där bjuds på den ena smarrigheten efter den andra och kopiösa mängder viño. Hur gott och trevligt som helst. Genom Helenas enorma berättarbegåvning, hör man många roliga historier, men jag tycker det måste understrykas hur ofantligt välkommen man känner sig där. Bättre människor ska man leta i mansåldrar efter.
Jag brukar beskriva mig själv som att jag är ungefär lika smidig som en traktor, och klantens mästare kom självfallet fram i kväll. I princip 7 år har Hellströms fixat och putsat på sin storslagna villa. De har varit klara i mindre än en jäkla vecka med allt och sista byggdammet försvann idag (igår) under regi av polskan "putsa-putsa". Joråminsann! Här ska "oooooooooooohas" och "ååååååååååååhas". Jag gick upp på övervåningen med de andra för att titta på de nya takfönstren (och ett helt fantastiskt vackert badrum som ur ett jäkla inredningsmagasin - kaklet man bara ser i drömmarnas drömmar) och allt annat de har fixat. Hur fint som helst. Sen då jag skulle gå nerför trappan igen, halkar jag i första trappsteget och dunsar nerför en tre, fyra steg innan friktionen hindrar min klantiga röv att åka längre. Helt förskräckt tittar jag på mitt halvglas viño som bara töms mer och mer och mer för varje duns, helt tills det är helt tomt och mina byxer, strumpor, golv, väggar, trappan och väggarna på våningen under är täckta med vinfläckar. Jag var helt handlingsförlamad och fattade ingenting. Inte ens när jag åker skridskor lyckas jag på detta enorma sätt. Medan jag gick in i badrummet och tvättade av mig självft (samtidigt som jag självklart skämdes ihjäl mig) sätter hela faderullan av kvinnomänniskor igång att torka av alla mina mörkröda spår. Inte mindre än Mimmi, Frida, Moa, Helena, Carro, Sofie och Mia försökte torka av fläckarna jag lyckades sätta dit. Aldrig någonsin har jag sätt en halvdeciliter vätska lyckas sprida sig så effektivt. Men de vita väggarna hade ingen chans. Numera har jag efterlämnat mig mörklila spår överallt. Det var så pinsamt att jag nästan dog. Då jag lite senare under middagen i min enorma iver över samtalsämnet kiropraktik välte omkull ett tomt vinglas sa den så väldigt diskreta Carro; "Det går bra för dig ikväll, va?". Därefter flyttade hon sitt eget vinglas till andra sidan av tallriken där jag förmodligen inte skulle kunna nå det. (skäms, skäms skäms). Lyckligtvis fattade (de flesta) att det inte var berusning som talade, utan att trappan precis var oljad. Dessutom trodde Mia att Putsa-Putsa hade glaserat trappan idag med något medel - den kändes halare än vanligt.
Jag kan säga så här; det var sista gången jag gick omkring i ett hus annat än mitt eget med ett halvfullt vinglas.
Men faktum är att vistelsen var oerhört trevlig iallafall, och jag hoppas verkligen inte att folk tyckte illa om mig för att jag är klantarsel nr. 1. (utan tvekan hade jag vunnit VM om det nu fanns i denna gren). Eniwei. Vurderade att inte ta mig hem med hjälp av Mimmi och hennes bil, utan stanna längre och njuta av det trevliga sällskapet ännu en stund. Men då jag tänkte lite på saken kom jag fram till att jag nog skulle klanta mig mer om jag stannade och kanske blev lite full. Så nu e jag hemma.
Trevlig helg på er alla!
Jag hade den tur att bli inbjuden till kalas hos familjen Hellströms i Teeeeeby. Där bjuds på den ena smarrigheten efter den andra och kopiösa mängder viño. Hur gott och trevligt som helst. Genom Helenas enorma berättarbegåvning, hör man många roliga historier, men jag tycker det måste understrykas hur ofantligt välkommen man känner sig där. Bättre människor ska man leta i mansåldrar efter.
Jag brukar beskriva mig själv som att jag är ungefär lika smidig som en traktor, och klantens mästare kom självfallet fram i kväll. I princip 7 år har Hellströms fixat och putsat på sin storslagna villa. De har varit klara i mindre än en jäkla vecka med allt och sista byggdammet försvann idag (igår) under regi av polskan "putsa-putsa". Joråminsann! Här ska "oooooooooooohas" och "ååååååååååååhas". Jag gick upp på övervåningen med de andra för att titta på de nya takfönstren (och ett helt fantastiskt vackert badrum som ur ett jäkla inredningsmagasin - kaklet man bara ser i drömmarnas drömmar) och allt annat de har fixat. Hur fint som helst. Sen då jag skulle gå nerför trappan igen, halkar jag i första trappsteget och dunsar nerför en tre, fyra steg innan friktionen hindrar min klantiga röv att åka längre. Helt förskräckt tittar jag på mitt halvglas viño som bara töms mer och mer och mer för varje duns, helt tills det är helt tomt och mina byxer, strumpor, golv, väggar, trappan och väggarna på våningen under är täckta med vinfläckar. Jag var helt handlingsförlamad och fattade ingenting. Inte ens när jag åker skridskor lyckas jag på detta enorma sätt. Medan jag gick in i badrummet och tvättade av mig självft (samtidigt som jag självklart skämdes ihjäl mig) sätter hela faderullan av kvinnomänniskor igång att torka av alla mina mörkröda spår. Inte mindre än Mimmi, Frida, Moa, Helena, Carro, Sofie och Mia försökte torka av fläckarna jag lyckades sätta dit. Aldrig någonsin har jag sätt en halvdeciliter vätska lyckas sprida sig så effektivt. Men de vita väggarna hade ingen chans. Numera har jag efterlämnat mig mörklila spår överallt. Det var så pinsamt att jag nästan dog. Då jag lite senare under middagen i min enorma iver över samtalsämnet kiropraktik välte omkull ett tomt vinglas sa den så väldigt diskreta Carro; "Det går bra för dig ikväll, va?". Därefter flyttade hon sitt eget vinglas till andra sidan av tallriken där jag förmodligen inte skulle kunna nå det. (skäms, skäms skäms). Lyckligtvis fattade (de flesta) att det inte var berusning som talade, utan att trappan precis var oljad. Dessutom trodde Mia att Putsa-Putsa hade glaserat trappan idag med något medel - den kändes halare än vanligt.
Jag kan säga så här; det var sista gången jag gick omkring i ett hus annat än mitt eget med ett halvfullt vinglas.
Men faktum är att vistelsen var oerhört trevlig iallafall, och jag hoppas verkligen inte att folk tyckte illa om mig för att jag är klantarsel nr. 1. (utan tvekan hade jag vunnit VM om det nu fanns i denna gren). Eniwei. Vurderade att inte ta mig hem med hjälp av Mimmi och hennes bil, utan stanna längre och njuta av det trevliga sällskapet ännu en stund. Men då jag tänkte lite på saken kom jag fram till att jag nog skulle klanta mig mer om jag stannade och kanske blev lite full. Så nu e jag hemma.
Trevlig helg på er alla!
Kommentarer
Postat av: Pigis
Haha en olycka händer så lätt. Nu är det vitt igen iallafall, vi har målat väggarna och trappan idag :)
Trackback