I småbitar.
Var ju som sagt på jobbet igår (för ni av er som inte vet är jag personlig assistent åt en äldre kvinna med MS). Vi tittade på "Deal or no Deal" på fyran. Det är ett program där någon möjligtvis tursam sate ska plocka ut 5 000 000 i en väska av 24. Själv har jag aldrig sett någon som har vunnit så där mycket.
Hon jag är assistent för är en kvinna som blir mycket rörd, mycket fort.
Man kan säga något lite halvtrevligt, så börjar hon grina.
Då spänningen i programmet blev som värst och han bara hade några få väskor kvar, började hon böla som en älg. Varje gång han plockade bort en väska med en liten summa tjöt hon till där i stolen. Då det bara var två-tre väskor kvar grät hon konstant i flodar högt och ljudligt. Då han vann sin miljon trodde jag att jag skulle få hämta en trasa till att torka golvet med. Lyckligtvis räckte det med några näsdukar att torka hennes kinder och hals.
Vad kan man göra? Jag bara skrattade. Om jag skrattade för att hon grät eller för att han vann vet jag inte. Men rätt skoj var det iaf :)
Hon jag är assistent för är en kvinna som blir mycket rörd, mycket fort.
Man kan säga något lite halvtrevligt, så börjar hon grina.
Då spänningen i programmet blev som värst och han bara hade några få väskor kvar, började hon böla som en älg. Varje gång han plockade bort en väska med en liten summa tjöt hon till där i stolen. Då det bara var två-tre väskor kvar grät hon konstant i flodar högt och ljudligt. Då han vann sin miljon trodde jag att jag skulle få hämta en trasa till att torka golvet med. Lyckligtvis räckte det med några näsdukar att torka hennes kinder och hals.
Vad kan man göra? Jag bara skrattade. Om jag skrattade för att hon grät eller för att han vann vet jag inte. Men rätt skoj var det iaf :)
Kommentarer
Trackback