Pandora's Ask

Nu har man sovit i över 9 timmar. Man vaknar, och precis som en jävla bakfylla, är man lyckligt ovetande i ung 3 sekunder innan man kommer ihåg. Och man skäms. Så innåt skogen vad man skäms.
Det är som att man har flera personligheter helt enkelt - och igår var jag ovetande "den andra". Idag är jag mig själv igen. Känner mig som Jim Carrey i "Me, Myself and Irene".

Jag kan inte annat än att be om ursäkt för mitt uppförande (ännu en gång).

Börjar känna mig som en hemsk narkoman/alkolist som alltid ber om ursäkt och lovar bot och bättring varje gång hon/han har rånat sin Mamma, glömt systersonen i bilen i fem timmar, vaktat det stora fantastiska huset till en god vän av familjen, och råkat somna mitt i cigaretten som också då har tänt eld på allt och förstört hela huset (och förhoppningsvis hon/han själv så att  denne behöver se någon i ögonen mer).

Jaja, jag överdriver. Jag vet det. Men tendenserna är ändå de samma.

Ni kan gotta er ordentligt nu när jag berättar att jag absolut inte är helt utan spår från gårdagen. Jag har en stor kul på magen efter 200gr ostbögar och 100g sursockrade bilar. Mmmm, man kan väl lugnt säga att jag blivit tjockare över natten.

Men det är väl nästan det värsta straffet man kan få, va?!? (hoppas, hoppas, hoppas)