Funderingar...

Jag har kommit fram till att jag förmodligen är en rätt tråkig person. Alltså, nu menar jag väl inte personligheten. Får väl sällan känslan av att folk tycker jag är tråkig att umgås med, men mina upplevelser sådär genom livet hittills.

Jag har egentligen alltid varit en väldigt duktig och snäll flicka, förutom föräldrar-agget hemma och rökningen. Men annars har jag faktiskt aldrig gjort något galet. På riktigt. Jag har vart ganska tråkigt helt enkelt har jag kommit fram till. Jag har inga sjuka grejer att berätta från min ungdom. Inte ens från studietiden har jag några crazy att snacka om. Mest har det gått i att faktiskt plugga, sitta framför datorn, titta på tv, gå på bio, träna och lägga mig kl. 22 på vardagar. En och annan fest once in a blue moon, men rätt sällant faktiskt.

Jag har väl aldrig riktigt känt behovet av att göra något ovettigt om man säger så, men jag vet inte om det är för att jag är rädd, eller om det är för att jag tänker på konsekvenserna. Det är väl bra att tänka på konsekvenser, men någon gång ibland liksom...De flesta har iaf någon jättesjuk upplevelse att snacka om. Men inte jag. Det konstiga är att jag inte heller anser mig själv som någon ospontan individ. Jag kan ibland få infall som jag följer bara så där. Men en liten risk-analys föregår väl alltids. 

Antingen får jag gå ut och göra något riktigt sprillans galet, eller så får jag inse och acceptera att jag aldrig kommer att ha någon vild historia att briljera med på vuxenfester.

Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket alternativ jag kommer gå för än. Fortfarande har jag åtminstonde 3 1/2 månad kvar som student. Man vet aldrig!

Ska fundera ett tag till på saken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback