Lyckan är bara till låns
Igår hade jag skrivit värsta, långa, livsglada inlägget då jag satt på ett fik i stan för att plugga och vänta in M.
I was having one of those moments. Ni vet, när man känner ren och skär lycka. Man är ödmjuk och tacksam över livet, och glädjs åt varje sekund. Jag var helt enkelt lycklig, och eftersom att dessa ögonblick inte dyker upp så värst jätteofta, tänkte jag att det åtminstonde kunde vara värt att blogga om.
När jag efter 20 minuter väl hade skrivit världens inlägg, hängde mobildjävulen sig.
För att säga det milt lackade jag ur. Fullständigt.
Ironiskt, jag vet.
Kommentarer
Trackback